Ångrar allt och inget. Just nu väntar jag på att Jake ska komma, blev försenad som vanligt. De gör att min syster blev arg och hon tycker att hon ändå inte kan va me mig ikväll.
Så sitter på bussen hem nu. Varit och badat med hjärtat och pratat saker ut. Hade super mysigt med honom i vatten, önskar bara vi fick vara själva ;) älskar han. Så sjukt snäll mot mig hela tiden, hur ska jag kunna överskrida det?! Som igår, vår tre månads dag. Jag hade planerat att åka på bio och överraska med mat och allt. Men efter att försökt att kontakta han två gånger och han sagt att han inte haft tid att prata blev ja sur. Tänkte nästan strunta i att komma. Men så Steffi gick igenom yttedörren och tyckte de va konstigt att mat stod på bordet. Sen kom Jake fram med en ros i munnen och föll ner på knä. Jag stod i chock i hallen och efter några minuter slängde jag ner sakerna på golvet och sprang fram och kysste han. <3 han hade gjort tre rätters midda, och sen hyrde jag film och köpte vin. Vår kväll va fixad. Nu inser jag ännu mer att jag aldrig vill lämna honom, att jag alltid vill ha kvar han i mitt hjärta.
Men ja nu blev min syster sur på mig, för vi skulle äta vid sju och de e det nu, så hon har slängt lutet i örat två gånger... Ååå
Den freinds i skolan, hur, hur ska ja göra. Idag efter skolan hade jag världens största klump i magen, ända upp i halsen och ja ville spy. Vad har hänt, vad har ja gjort. Verkligen jätte konstig stämning och får massa konstig energi från vissa av dem. Måste verkligen fixa detta. Ja som sa att ja ville vara själv ett tag för jag mådde/ mår så sjukt dålig av all stress. Nu mår jag bara ännu sämre. Men ja får stå mitt kast...hjärtslaget anmälde jag mig till, men varför ska ja gå dit om min stämning och energin är så sjukt konstig?! Jag älskar ju dem. Ville inte klanta till mig och jag vet att jag inte har så mycket tid att se dem längre. Två gånger i veckan... Och all denna sömnlösa sömn som ja får. Bara för att tänka att ja inte kan sluta tänka på vad jag har gjort, jag förtjänar de nu. Men ändå jag har behövt att vara själv men just nu måste jag hitta mig själv så snart som möjligt. Måste verkligen sätta gång med ex jobbet. Det är nu, denna panik växer som en ballong inom mig. Hur ska jag göra!!!!
Ja nu ska ja rätts till problem igen, nu vill ja bli Steffi igen, den tysta, sårbara, glada tjejen. Jag ska se om jag kan leta så fort jag kommer hem. Men först berätta för Jake hur söt han var idag, som alltid. Skulle inte kunna klara mig utan han, aldrig. Jag ska Lomma ihop oss så han aldrig behöver lämna mig.
fredag 20 januari 2012
tisdag 17 januari 2012
friends...
Vänner- så överskattat, så roligt, åå vad jag skrattar. Kan ni höra?!
Jag e så sjukt trött, kunde somna här stående. Men ja hade tänkt umgås med katterna lite, men har verkligen igen energi, så istället får de leka - riva ner hela lägenheten utan mamma.
Så jobba imon då, åtta timmar. Kommer verkligen vara jätte segt för att vi ska vara på basen hela dagen och inte städa. Hur ska ja klara mig att sitta ner och inte röra en fena? Jag önskar man kunde ta med en bok och läsa under tiden. Men ja på tal om det så måste jag verkligen hitta en engelsk novel. Men verkligen så måste jag köpa en kalender och det är nu. Mitt huvud är propp fyllda med saker jag ska göra och varje dag har jag saker som är så fulla med saker. Som igår, jag hade så mycket, trodde att det var en hel vecka som gick förbi, men det var bara 16 h. Idag har jag också hunnit med massor av saker. Hoppas det kan hålla i sig så ett tag nu, för imon blir det samma sak.
jag ska ta en lugn dag till innan allt stress och de blir på torsdag. Vår 3 månads dag :) Ska nog bjuda hjärtat på bio :) Bara för att jag kunde få sälja en av mina böcker. Jippi :) så nu kan ha få nått...fast ja de va ju ja som ville se filmen :P Men mys i mökret ;) Tre månader känns som tre år...men ja jag älskar Jake mer över allt annat. Han var så sjukt sött idag och jag vill hålla honom förevigt. Varje dag som går blir jag bara mer och mer förälskad i honom. han är det bästa som någonsin har kommit in till mitt liv. Jag vill leva med honom så länge som möjligt. Jag kan inte få nog med allt skratt som han ger mig och de ögonen kan jag aldrig slita mig bort ifrån. jag älskar han så!
Så vännerna har blivit bättre, men ändå jobbigt, går dock inte in på de här nu. Men ja hjärtslaget har runnit ur sanden och jag kommer nog inte gå. Jag vill inte känna någon konstig stämning bland dem. Men ja måste ju bestäma mig nu. Istället har jag en del skol arbeten som måste fixas ändå. Så jag har vell inget val, såg mycket fram imot det men ja just nu känner jag inte för det så mycket. Sen vill jag ha hjärtat där vid sidan om. fem dagar kvar att bestäma de...
Klockan är inte ens åtta och ja e trött..så se klart på vänner och mysa ner mig med katterna. Längtar till torsdag kväll då jag kan vara med den jag älskar mest i hela världen! tack för att du finns. Älskar dig.
Jag e så sjukt trött, kunde somna här stående. Men ja hade tänkt umgås med katterna lite, men har verkligen igen energi, så istället får de leka - riva ner hela lägenheten utan mamma.
Så jobba imon då, åtta timmar. Kommer verkligen vara jätte segt för att vi ska vara på basen hela dagen och inte städa. Hur ska ja klara mig att sitta ner och inte röra en fena? Jag önskar man kunde ta med en bok och läsa under tiden. Men ja på tal om det så måste jag verkligen hitta en engelsk novel. Men verkligen så måste jag köpa en kalender och det är nu. Mitt huvud är propp fyllda med saker jag ska göra och varje dag har jag saker som är så fulla med saker. Som igår, jag hade så mycket, trodde att det var en hel vecka som gick förbi, men det var bara 16 h. Idag har jag också hunnit med massor av saker. Hoppas det kan hålla i sig så ett tag nu, för imon blir det samma sak.
jag ska ta en lugn dag till innan allt stress och de blir på torsdag. Vår 3 månads dag :) Ska nog bjuda hjärtat på bio :) Bara för att jag kunde få sälja en av mina böcker. Jippi :) så nu kan ha få nått...fast ja de va ju ja som ville se filmen :P Men mys i mökret ;) Tre månader känns som tre år...men ja jag älskar Jake mer över allt annat. Han var så sjukt sött idag och jag vill hålla honom förevigt. Varje dag som går blir jag bara mer och mer förälskad i honom. han är det bästa som någonsin har kommit in till mitt liv. Jag vill leva med honom så länge som möjligt. Jag kan inte få nog med allt skratt som han ger mig och de ögonen kan jag aldrig slita mig bort ifrån. jag älskar han så!
Så vännerna har blivit bättre, men ändå jobbigt, går dock inte in på de här nu. Men ja hjärtslaget har runnit ur sanden och jag kommer nog inte gå. Jag vill inte känna någon konstig stämning bland dem. Men ja måste ju bestäma mig nu. Istället har jag en del skol arbeten som måste fixas ändå. Så jag har vell inget val, såg mycket fram imot det men ja just nu känner jag inte för det så mycket. Sen vill jag ha hjärtat där vid sidan om. fem dagar kvar att bestäma de...
Klockan är inte ens åtta och ja e trött..så se klart på vänner och mysa ner mig med katterna. Längtar till torsdag kväll då jag kan vara med den jag älskar mest i hela världen! tack för att du finns. Älskar dig.
måndag 16 januari 2012
Arez
Där ligger du, där ligger jag, sida vid sida rör vi varandra. Allt känns så underbart.
Jag vaknade flera gånger av att jag skulle säga till jake att nu måste han raka bort sitt hår på ryggen. Jag låg ju på det. Till slut så vände jag mig om och såg en Arez där. Så söt, så tyst. Fast jag hela natten, låg på han, tryckte mig imot honom och höll fast han så var han kvar. Min sötnos. Vi låg sida vid sida där i sängen och han så intryckt mot mig som möjligt. Bara för att få känna närhet. Bara för att känna doften av mamma. Det är nog det bästa i livet, att vakna till att ha en katt som ligger jämnte en som man kan krama om när man behöver.
Tror han va väldigt mamma kär, för han brukar bara ligga vid mina fötter vanligtvis. Men nu låg han så tätt intill mig. Morrade inte ens. Jag tror att han hade varit lite avundsjuk, att han har saknat mamma.
Så nu ska ja ge han en bamse kram, för inatt få han sängen för sig själv.
Jag vaknade flera gånger av att jag skulle säga till jake att nu måste han raka bort sitt hår på ryggen. Jag låg ju på det. Till slut så vände jag mig om och såg en Arez där. Så söt, så tyst. Fast jag hela natten, låg på han, tryckte mig imot honom och höll fast han så var han kvar. Min sötnos. Vi låg sida vid sida där i sängen och han så intryckt mot mig som möjligt. Bara för att få känna närhet. Bara för att känna doften av mamma. Det är nog det bästa i livet, att vakna till att ha en katt som ligger jämnte en som man kan krama om när man behöver.
Tror han va väldigt mamma kär, för han brukar bara ligga vid mina fötter vanligtvis. Men nu låg han så tätt intill mig. Morrade inte ens. Jag tror att han hade varit lite avundsjuk, att han har saknat mamma.
Så nu ska ja ge han en bamse kram, för inatt få han sängen för sig själv.
söndag 15 januari 2012
Nya livet
Sitter och håller om min mage, varför?
Ja för just nu e det söndag, har jag sagt hur mycket jag ogillar söndagar?! Men imon kommer mitt nya liv börja, jag vet inte hur jag ska göra eller hur det kommer bli men jag ska försöka mitt bästa.
Så mitt schema kommer oftast se ut som:
Måndag, onsdag och fredagar jobba
Måndag kväll plugga på komvux
Tisdagar och Torsdagar student
Lördagar och söndagar plugga på allt det som händer i veckan.
Men ja över allt detta så ska ja hitta ett bra ex-jobb och ja har börjat att sätta i järnet och få igång detta.
jag är så sjukt glad att jag har världens bästa person just nu, men det kommer vara riktigt svårt att slita sig ifrån han, ifrån allt detta jobb. Men ja ska träffa han tre gånger i veckan och försöka göra det bästa utöver det. På torsdag kommer jag nog överaska han och åka dit..strunta i mina tv-program. För han är den jag älskar mest över allt annat. Vi har haft en toppen helg, om jag får säga det själv. Glad att han alltid hänga runt min hals, nära mitt hjärta.
Men med mina vänner bara åker längre och längre bort från mig. vet inte vad ja har gjort, men de har varit dumt. Men jag vill inte ta mer skit längre och jag vet att jag överreagerar ofta också. Men ja vill inte höra att allt är mitt fel. Jag har mycket hormoner men ja vill ändra på det. För jag älskar mina vänner, men om ja försöker och säger förlåt och får bara skit tillbaka igen, blir ja bara förbannad. Men ja får försöka backa två steg låta de va en stund, lägga de på is och se om de kan komma igen sen. För jag vill ju hita mig själv. Med tanke att ja inte klarade tentan och nu denna veckan, nya livet. Det känns tufft, för att jag inte ens kommer ha tid med Jake och livet med. Men jag måste sätta gång, ingen kan göra det åt mig, utan ja själv. Jag vill inte vara en tjurkärring mot mina vänenr när ja känner hur mitt temprament blir värre. För jag vill ge dem allt, för jag älskar dem så mycket. De är värda allt.
På tisda blir det skidskoåkning med, ser sjukt mycket fram imot det. Men ja om man ska se en film och sova sen, för ja är jätte trött. Ändå gick man upp vid två tiden :P Inte mig...
Mira kryper upp i min famn och kurrar. Älskar dem!! så mysiga dem e :) Men tror hon vill ha pizza kanterna på bordet. Så ja nu blir de mys, ha de.
Ja för just nu e det söndag, har jag sagt hur mycket jag ogillar söndagar?! Men imon kommer mitt nya liv börja, jag vet inte hur jag ska göra eller hur det kommer bli men jag ska försöka mitt bästa.
Så mitt schema kommer oftast se ut som:
Måndag, onsdag och fredagar jobba
Måndag kväll plugga på komvux
Tisdagar och Torsdagar student
Lördagar och söndagar plugga på allt det som händer i veckan.
Men ja över allt detta så ska ja hitta ett bra ex-jobb och ja har börjat att sätta i järnet och få igång detta.
jag är så sjukt glad att jag har världens bästa person just nu, men det kommer vara riktigt svårt att slita sig ifrån han, ifrån allt detta jobb. Men ja ska träffa han tre gånger i veckan och försöka göra det bästa utöver det. På torsdag kommer jag nog överaska han och åka dit..strunta i mina tv-program. För han är den jag älskar mest över allt annat. Vi har haft en toppen helg, om jag får säga det själv. Glad att han alltid hänga runt min hals, nära mitt hjärta.
Men med mina vänner bara åker längre och längre bort från mig. vet inte vad ja har gjort, men de har varit dumt. Men jag vill inte ta mer skit längre och jag vet att jag överreagerar ofta också. Men ja vill inte höra att allt är mitt fel. Jag har mycket hormoner men ja vill ändra på det. För jag älskar mina vänner, men om ja försöker och säger förlåt och får bara skit tillbaka igen, blir ja bara förbannad. Men ja får försöka backa två steg låta de va en stund, lägga de på is och se om de kan komma igen sen. För jag vill ju hita mig själv. Med tanke att ja inte klarade tentan och nu denna veckan, nya livet. Det känns tufft, för att jag inte ens kommer ha tid med Jake och livet med. Men jag måste sätta gång, ingen kan göra det åt mig, utan ja själv. Jag vill inte vara en tjurkärring mot mina vänenr när ja känner hur mitt temprament blir värre. För jag vill ge dem allt, för jag älskar dem så mycket. De är värda allt.
På tisda blir det skidskoåkning med, ser sjukt mycket fram imot det. Men ja om man ska se en film och sova sen, för ja är jätte trött. Ändå gick man upp vid två tiden :P Inte mig...
Mira kryper upp i min famn och kurrar. Älskar dem!! så mysiga dem e :) Men tror hon vill ha pizza kanterna på bordet. Så ja nu blir de mys, ha de.
torsdag 12 januari 2012
Bugg med katterna
Sitter eller står här med katterna och buggar till scotts. Jag e sjukt trött, men scotts låter gör mig alltid så glad. Piggar upp mig inombords.
Idag var det tenta, idag var det..men jag viste redan att jag inte sklle klara det. Så såg jag på den, och tänkte varför, varför gjorde jag så här mot mig. Jag hade ju kunnat fixa den bara om jag hade lagt lite energi. Fattar inte, känner inte als igen mig själv längre. Vet inte vad hon är, men hon har nog försvunnit någonstans. För här danasar bara en liten trött tjej med sina katter.
Jag ångrar VÄLDIGT stort att jag inte gav mer, jag gav bara upp. Fast jake och andra gav mig stöd. Men jag orkade inte. Jag undrar fortfarande vad som har hänt med mig. Jag hoppas jag kan hitta det innan Måndag, för då börjar allvaret. jag måste vara vaken, vara vid liv då. Jag vill inte vara med negativ, utstråla dålig energi och vara sjukt trött hela tiden. Jag vill visa vem jag är och vad jag kan. Jag vill inte att världen ska rasa samman nu, som jag har byggt upp i två och ett halvt år.
Men tentan kommer inte tillbaka, men reviewn är nu äntligen klar, komemr dock få göra väldigt mycket tillbaka. Men det tar vi då. Jag känenr att jag nu inte komemr ha tid me mina vänenr så mycket, fick ett slag idag, som jag gör sjukt mycket. KLAGAR, vill sluta med det. Så nu vill jag inte det, blir att sluta in sig i sig själv och inte vara så egoistisk. Men ja tror det är bra att glida ifrån dem ett tag, bara vara och hitta tillbaka till rätt spår igen. Är så sjukt, jävla glad att jag har världens finaste person som är jämnte min sida, utan dig skulle jag aldrig ha kunnat klara mig. Jag älskar dig så. Nu hade jag önskat vi hade kunnat dansa bugg och knasa oss, lskar att skratta ihop med dig. :) * ler
Så imon blir det doktorn för att se om jag äntligen kan få ta min medecin. Sedan blir det hem stor städa, ta bort jul sakerna och sedan krama om den stora bamse björnen Jake ;) Sen blir det kalas och träffa släkt och familj. På lördag har jag faktiskt bestämt att jag ska åka in mot stan och åka skridskor. Bara att åka på en blank hal is och låta tankarna gå för sig själv en stund. Sedan får ja se om de blir middag med Yasmin och hennes kille...men min plånbok vill inte.
Få gå in i dansen igen, för Atez har brottat ner MIra på marken och ja får vell visa han att man ska vara och ta hand om damerna. :)
Idag var det tenta, idag var det..men jag viste redan att jag inte sklle klara det. Så såg jag på den, och tänkte varför, varför gjorde jag så här mot mig. Jag hade ju kunnat fixa den bara om jag hade lagt lite energi. Fattar inte, känner inte als igen mig själv längre. Vet inte vad hon är, men hon har nog försvunnit någonstans. För här danasar bara en liten trött tjej med sina katter.
Jag ångrar VÄLDIGT stort att jag inte gav mer, jag gav bara upp. Fast jake och andra gav mig stöd. Men jag orkade inte. Jag undrar fortfarande vad som har hänt med mig. Jag hoppas jag kan hitta det innan Måndag, för då börjar allvaret. jag måste vara vaken, vara vid liv då. Jag vill inte vara med negativ, utstråla dålig energi och vara sjukt trött hela tiden. Jag vill visa vem jag är och vad jag kan. Jag vill inte att världen ska rasa samman nu, som jag har byggt upp i två och ett halvt år.
Men tentan kommer inte tillbaka, men reviewn är nu äntligen klar, komemr dock få göra väldigt mycket tillbaka. Men det tar vi då. Jag känenr att jag nu inte komemr ha tid me mina vänenr så mycket, fick ett slag idag, som jag gör sjukt mycket. KLAGAR, vill sluta med det. Så nu vill jag inte det, blir att sluta in sig i sig själv och inte vara så egoistisk. Men ja tror det är bra att glida ifrån dem ett tag, bara vara och hitta tillbaka till rätt spår igen. Är så sjukt, jävla glad att jag har världens finaste person som är jämnte min sida, utan dig skulle jag aldrig ha kunnat klara mig. Jag älskar dig så. Nu hade jag önskat vi hade kunnat dansa bugg och knasa oss, lskar att skratta ihop med dig. :) * ler
Så imon blir det doktorn för att se om jag äntligen kan få ta min medecin. Sedan blir det hem stor städa, ta bort jul sakerna och sedan krama om den stora bamse björnen Jake ;) Sen blir det kalas och träffa släkt och familj. På lördag har jag faktiskt bestämt att jag ska åka in mot stan och åka skridskor. Bara att åka på en blank hal is och låta tankarna gå för sig själv en stund. Sedan får ja se om de blir middag med Yasmin och hennes kille...men min plånbok vill inte.
Få gå in i dansen igen, för Atez har brottat ner MIra på marken och ja får vell visa han att man ska vara och ta hand om damerna. :)
tisdag 10 januari 2012
My heart
You! It's you that I want! Its you that I want to see, your eyes, smile and feel your breath into mine. I am so happy that I can weak up every day and see you there beside me. I don't need norhing more, so long I have you I am always happy. Because you are my dream you are everything I wanted. So what's more should I ask for. You are that red rose, you are my life and I want to spend it whit you. I want to see thing whit you, do things together. Be in your memoris and sheer them with you. I like when you are close to me, I like when you say that I am the most beautiful girl in the world, I like when you say that I look great and you not thinking about that extra pounds that I have. :p I like you so much, you have so big place in my heart. And I never want to lose you, because I know that I have the most beautiful and best boyfriend in the world. And all of this I want to say the big three words, I love you!
lördag 7 januari 2012
Hej då pappa
Jag vet om min pappa skulle levt idag skulle han vara i Göteborg just nu. Hade bara hoppats på att han fick se vårt stora brinnande intresse för hundar.
Så detta blir ett inlägg om min pappa. All den frustation och glädje han har gett mig.
När jag var 7 år fick jag en alldeles egen hund, när jag var 11 år hade han sålt den, utan att berätta det för mig. Några år senare hade hon dött, när hon skulle föda sina egna valpar. Frustationen var enorm, det var min mest älskade vän som han drog bort från mina händer.
Min pappa har gjort mycket fel, men när jag ser mig i speglen så går jag ibland i hans spår, jag är inte smart, jag tänker inte förens jag handlar. Det får alltid bita mig i röven. Vill bara inte vara som han. Vill visa att jag kan vara så mycket bättre.
Under tre sommrar jobbade jag under samma tak som honom. Varje dag när jag passerade han tittade han bort, men jag ville inte heller få hans kontakt. Varför, när han hade gjort så mot oss. Att bara lämna oss så, och säga att vi inte har funnits.
Jag kom ihåg när vi flyttade, jag var så glad, jag visste att jag skulle komma till pappa på helgerna. Jag var glad för mammas skull, nu skulle dem inte bråka mer. Men dock när vi hade flyttat var det jag som bråkade med mamma, hon fick inte vila. Jag skäms så mycket för det, jag ville inte vara sån. Nu inser ja hur dum ja va. Jag vet att mamma älskar mig idag.
Det tog inte länge fören vi slutade att vara hos pappa. Jag tror vi bara var där två ggr. Det räckte vell för honom. Synd bara, jag hade mina allra finaste leksaker där, min tv som tydligen var på avbetalning (fick den på julafton när ja va 9) min barbi båt och så mycket annat fint. Som alla dessa priser som jag hade vunnit i hund utställningar som jag var så fruktansvärt stolt över. Den sista dagen jag minns med min pappa, var verkligen en fader dotter dag. Vi åkte på utställning med min hund och några st Bernhards hundar. Jag var hur glad som helst. Jag var 10, jag fick ställa ut min egna hund och mitt hjärta darrade, men min själ log. Jag kom trea och var så himla stolt. Sedan fick jag vara med i barnmedhund för sista gången. Jag visste att jag skulle lyckas bra, men när en efter en fick gå fram och ta pris så blev jag rädd. Sen stod jag ensamt kvar. Då kom domaren fram till mig och sa " Du var verkligen jätte bra, men jag hoppas att du förstår att jag måste ge de andra en chans" Men jag var jätte glad ändå, kände mig stolt, att jag skulle vinna det, jag valde ett kollegeblock, varför vet ja inte, men ja va stolt.
När mamma och pappa hade gjort slut förändrades det så mycket. När han fick höra mitt intresse för hundar som min bror hade sagt till han. Det var hans ända barn, han hade bara honom, Ronny fick allt, en hund och en pappa. Men ja vet inte om det var så bra ändå. Jag fick 1000 kr en gång, för han hade tydligen tagit pengar från ett konto på banken, men det var tydligen min brors. Skickade ett kuvär som stod tack och sa att jag skulle använda till min utbildning, pengarna gick till mamma för hyra. Jag såg sedan brevet när vi var och städade upp efter hans död, han hade öppnat det, de kändes i bröstet. Jag skulle åka till Ryssland och han ringde trodde jag skulle stanna där ett tag, han sa att han skulle på hundutställning där. Men jag kunde knappt svara honom, det var nog det längsta samtalet vi hade innan han dog och det var 2006. Senare gjorde jag ett arbete om hundar Kuvaz för min bror hade en sån, min pappa ringde mig igen, sa då att han ville ha mitt arbete för att lägga in det i en tidning för kuvazer. Men tror dock inte han tog det, för att jag då inte hade ett bra word program. Samma veva sa han att han inte ville vara min dotter utan min vän, om det gick bra med mig?! Jag blev arg, men skickade det för jag var stolt över arbete och ville visa att jag kunde saker om hundar och vilket intresse jag hade.
Jag saknar det, jag skanar att inte han kunde berätta så mycket om hundar som han gjorde för min bror. Jag ville ju bara att han skulle vara min pappa.
När jag var tio år på nyårsafton, sa jag till mig själv att jag inte har en pappa. Min pappa finns inte. Istället kom mammas nya kille och jag ville så gärna att han skulle bli vår nya pappa, vill fortfarande att han ska adoptera oss. Men mamma tycker det är för sent. Nu istället vill jag hitta min pappa genom min pojkvän, för på så sätt känna mig äslkad av någon som inte älskade mig.
När pappa dog så dog inte bara han, på hans begravning gick Annie bort i kraftig livmoders inflamation. Tre månader senare drog han med sig två till. Min bror försökte verkligen, jag ger honom all tacksamhet till det. Men två oskyldiga liv fick gå till spillo. Varför?? Jag älskade han så, lilla Bodri, min finaste lilla ängel. Eller så liten var han ju inte :P vägde nog runt 60 kg, om inte mer. Men det gjorde verkligen jätte ont, och sen strödde vi han, Annie och Rojjas aska över marken i grytryd. Men jag vet att livet måste gå vidare, fast det gör så ont. Bodri bölev tre år, jag betalade 3000 för honom själv för att han inte skulle avlivas. För ägaren hade hittat ett fel så han inte kunde avlas på. Men jag räddade livet och stolt för det än idag. Kommer aldrig glömma dig <3
Så just idag är jag både arg och glad över pappa, men att gå in i ett rum, som är iskallt och luktar illa. Jag minns som det var igår. Jag och yasmin tittade på o.c då rinde mamma, sa att han hade gått bort, den 2 jan. Den 28 dec hittade jag honom i ett litet kaffe rum. Ville själv inte väcka honom (skulle städa där) Så sa till min städ kompis att de skulle säga till några att väcka han så vi kunde städa. När jag kom tillbaka fem min senare. Hade de fortfarnde inte väckt han. Jag blev orolig. Men tänkte bara att jag måste ringa min bror. Men fick ingen kontakt. jag visste inte hur jag skulle göra. Mentrodde inte det var så alvarligt, försökte lugna mina nerver geonom att stanna i ett annat luch rum. Senare på kvällen fick jag reda på att dem hade skickat han till lunds lasarett. Han hade fått en kraftig hjärn blödning. Mitt hjärta stod still. När vi gick in i kylrummet såg ja han, jag ahde inte varit så nära honom på evigheter. Men man kände att han inte fanns där. Det var så kallt och tyst. Alla grät. Framför allt min bror som visste inte alls vad han skulle ta sig till med allt nu. Det vita skunket lindade hans kropp och jag fick säga de sista orden. Hej då pappa
Jag hade bara önskat att han fick se vad jag skulle bli jag hade önskakat vad hans dotter gör just nu, hon sätter hans fortspår på jorden. Ska nu skaffa en egen st bernhard. Men jag vet att han tittar ner på oss, han och alla hundarna och alla de andra djur som han tar hand om där i himlen. Han går runt där uppe och ibland kommer han ner och tar hand om oss och vakar över oss. Bara för han vill visa sin förlåtelse. Jag är sjukt glad för att han räddade mitt liv. jag har försökt med mycket. Jag har frågat om han kunde leta reda på Petras katt, men tydligen var det för svårt. Eller så var jag för sent ute. Jag har frågat om han kunde ta hand om Sinus så han får så många fina träd och gröna ängar att springa på. Men min största önskan är ändå att han ska säga hur mycket jag älskar alla djur som har gått bort. Marlo, Mickro, Bodri, Rojja, Annie, Micke, Apapa, Morgan och alla de andra änglarna. Jag tittar på min tato och ser hur mitt hjärta flyger upp till er. Älskar er, kommer alltid att göra.
Så detta blir ett inlägg om min pappa. All den frustation och glädje han har gett mig.
När jag var 7 år fick jag en alldeles egen hund, när jag var 11 år hade han sålt den, utan att berätta det för mig. Några år senare hade hon dött, när hon skulle föda sina egna valpar. Frustationen var enorm, det var min mest älskade vän som han drog bort från mina händer.
Min pappa har gjort mycket fel, men när jag ser mig i speglen så går jag ibland i hans spår, jag är inte smart, jag tänker inte förens jag handlar. Det får alltid bita mig i röven. Vill bara inte vara som han. Vill visa att jag kan vara så mycket bättre.
Under tre sommrar jobbade jag under samma tak som honom. Varje dag när jag passerade han tittade han bort, men jag ville inte heller få hans kontakt. Varför, när han hade gjort så mot oss. Att bara lämna oss så, och säga att vi inte har funnits.
Jag kom ihåg när vi flyttade, jag var så glad, jag visste att jag skulle komma till pappa på helgerna. Jag var glad för mammas skull, nu skulle dem inte bråka mer. Men dock när vi hade flyttat var det jag som bråkade med mamma, hon fick inte vila. Jag skäms så mycket för det, jag ville inte vara sån. Nu inser ja hur dum ja va. Jag vet att mamma älskar mig idag.
Det tog inte länge fören vi slutade att vara hos pappa. Jag tror vi bara var där två ggr. Det räckte vell för honom. Synd bara, jag hade mina allra finaste leksaker där, min tv som tydligen var på avbetalning (fick den på julafton när ja va 9) min barbi båt och så mycket annat fint. Som alla dessa priser som jag hade vunnit i hund utställningar som jag var så fruktansvärt stolt över. Den sista dagen jag minns med min pappa, var verkligen en fader dotter dag. Vi åkte på utställning med min hund och några st Bernhards hundar. Jag var hur glad som helst. Jag var 10, jag fick ställa ut min egna hund och mitt hjärta darrade, men min själ log. Jag kom trea och var så himla stolt. Sedan fick jag vara med i barnmedhund för sista gången. Jag visste att jag skulle lyckas bra, men när en efter en fick gå fram och ta pris så blev jag rädd. Sen stod jag ensamt kvar. Då kom domaren fram till mig och sa " Du var verkligen jätte bra, men jag hoppas att du förstår att jag måste ge de andra en chans" Men jag var jätte glad ändå, kände mig stolt, att jag skulle vinna det, jag valde ett kollegeblock, varför vet ja inte, men ja va stolt.
När mamma och pappa hade gjort slut förändrades det så mycket. När han fick höra mitt intresse för hundar som min bror hade sagt till han. Det var hans ända barn, han hade bara honom, Ronny fick allt, en hund och en pappa. Men ja vet inte om det var så bra ändå. Jag fick 1000 kr en gång, för han hade tydligen tagit pengar från ett konto på banken, men det var tydligen min brors. Skickade ett kuvär som stod tack och sa att jag skulle använda till min utbildning, pengarna gick till mamma för hyra. Jag såg sedan brevet när vi var och städade upp efter hans död, han hade öppnat det, de kändes i bröstet. Jag skulle åka till Ryssland och han ringde trodde jag skulle stanna där ett tag, han sa att han skulle på hundutställning där. Men jag kunde knappt svara honom, det var nog det längsta samtalet vi hade innan han dog och det var 2006. Senare gjorde jag ett arbete om hundar Kuvaz för min bror hade en sån, min pappa ringde mig igen, sa då att han ville ha mitt arbete för att lägga in det i en tidning för kuvazer. Men tror dock inte han tog det, för att jag då inte hade ett bra word program. Samma veva sa han att han inte ville vara min dotter utan min vän, om det gick bra med mig?! Jag blev arg, men skickade det för jag var stolt över arbete och ville visa att jag kunde saker om hundar och vilket intresse jag hade.
Jag saknar det, jag skanar att inte han kunde berätta så mycket om hundar som han gjorde för min bror. Jag ville ju bara att han skulle vara min pappa.
När jag var tio år på nyårsafton, sa jag till mig själv att jag inte har en pappa. Min pappa finns inte. Istället kom mammas nya kille och jag ville så gärna att han skulle bli vår nya pappa, vill fortfarande att han ska adoptera oss. Men mamma tycker det är för sent. Nu istället vill jag hitta min pappa genom min pojkvän, för på så sätt känna mig äslkad av någon som inte älskade mig.
När pappa dog så dog inte bara han, på hans begravning gick Annie bort i kraftig livmoders inflamation. Tre månader senare drog han med sig två till. Min bror försökte verkligen, jag ger honom all tacksamhet till det. Men två oskyldiga liv fick gå till spillo. Varför?? Jag älskade han så, lilla Bodri, min finaste lilla ängel. Eller så liten var han ju inte :P vägde nog runt 60 kg, om inte mer. Men det gjorde verkligen jätte ont, och sen strödde vi han, Annie och Rojjas aska över marken i grytryd. Men jag vet att livet måste gå vidare, fast det gör så ont. Bodri bölev tre år, jag betalade 3000 för honom själv för att han inte skulle avlivas. För ägaren hade hittat ett fel så han inte kunde avlas på. Men jag räddade livet och stolt för det än idag. Kommer aldrig glömma dig <3
Så just idag är jag både arg och glad över pappa, men att gå in i ett rum, som är iskallt och luktar illa. Jag minns som det var igår. Jag och yasmin tittade på o.c då rinde mamma, sa att han hade gått bort, den 2 jan. Den 28 dec hittade jag honom i ett litet kaffe rum. Ville själv inte väcka honom (skulle städa där) Så sa till min städ kompis att de skulle säga till några att väcka han så vi kunde städa. När jag kom tillbaka fem min senare. Hade de fortfarnde inte väckt han. Jag blev orolig. Men tänkte bara att jag måste ringa min bror. Men fick ingen kontakt. jag visste inte hur jag skulle göra. Mentrodde inte det var så alvarligt, försökte lugna mina nerver geonom att stanna i ett annat luch rum. Senare på kvällen fick jag reda på att dem hade skickat han till lunds lasarett. Han hade fått en kraftig hjärn blödning. Mitt hjärta stod still. När vi gick in i kylrummet såg ja han, jag ahde inte varit så nära honom på evigheter. Men man kände att han inte fanns där. Det var så kallt och tyst. Alla grät. Framför allt min bror som visste inte alls vad han skulle ta sig till med allt nu. Det vita skunket lindade hans kropp och jag fick säga de sista orden. Hej då pappa
Jag hade bara önskat att han fick se vad jag skulle bli jag hade önskakat vad hans dotter gör just nu, hon sätter hans fortspår på jorden. Ska nu skaffa en egen st bernhard. Men jag vet att han tittar ner på oss, han och alla hundarna och alla de andra djur som han tar hand om där i himlen. Han går runt där uppe och ibland kommer han ner och tar hand om oss och vakar över oss. Bara för han vill visa sin förlåtelse. Jag är sjukt glad för att han räddade mitt liv. jag har försökt med mycket. Jag har frågat om han kunde leta reda på Petras katt, men tydligen var det för svårt. Eller så var jag för sent ute. Jag har frågat om han kunde ta hand om Sinus så han får så många fina träd och gröna ängar att springa på. Men min största önskan är ändå att han ska säga hur mycket jag älskar alla djur som har gått bort. Marlo, Mickro, Bodri, Rojja, Annie, Micke, Apapa, Morgan och alla de andra änglarna. Jag tittar på min tato och ser hur mitt hjärta flyger upp till er. Älskar er, kommer alltid att göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)