Hello goodbye

Hello Goodbye
You were perfect
but now
That the sun´s comming
out we´re thru
Your body and mine
Empty bottles of wine
And the memory
That´s chasing clues
Let´s not make things
Complicated
We´re better off separated
Cuz.

Now we´re sober
It´s all over
Don´t push your luck
And ask if you could stay
There´s nothing more I need
Just go away

Just go away.

Hello Goodbye
You were perfect last night
But this bed isn´t
Made for two
You said
Please stay the night
I could be Mr Right
For a second
That line felt true
Let´s not make things
Complicated
We´re better off separated
Cuz.

Now we´re sober
It´s all over

And nothing that
You say will sound OK
I´ll pack my things there
Ain´t no other way

Now we´re sober
Don´t come closer

Don´t push your luck
And ask if I could stay
There´s nothing more
I need I´ll go away.

We could do
this all again
We should
enjoy it while we can
Call me
whenever you feel alone
And I will take you home

Tone:
But then you´re on your own
Cuz.

Hello Goodbye
You were perfect
But now
That the sun´s coming out
We´re thru.

Now we´re sober
It´s all over
Cuz every now and then
I need to play
With you the game gets
Better every day
Now we´re sober
Don´t come closer
There´s nothing that we
say will sound OK
Hello Goodbye
We´ll go our
separates ways
Our separates ways.

Ny blogg

En ny blogg kommer snart, så spännande :) E jätte glad för att den personen vill fixa den åt mig. Kommer bli så bra :) Blir ett helt nytt JAG! Nya mig :)

En ny vecka med klump i magen

Så nu är det söndag och helgen är snart över. Det blir en ny vecka. En ny vecka med jobb. Nu kan ja inte få ledigt på ett tag igen. Jag är inte sugen på att jobba. Men ja vet att man måste gå dit. I veckan så kommer Albus följa med syster till skolan. Så jag har mer tid hemma. Då jag inte behöver gå ut och gå med han. fast den tiden så ska ja se om ja kan ut och springa istället. Börja lite. Vill börja träna. Så det får det bli.

Sen blir det att öva in min redovisning igen. Skriva om allt. Sen bara öva in på det. Jag vet fortfarande inte vilket datum det blir. Men det känns att det kan komma helt oväntat. Jag vill vara förbredd då.

Helgen har varit bra. Jag var ledig i fredas. Jag hade trevligt me mamma. Vi va på freeport, kungsmässan och gekås. Jag gjorde av med allt för mycket. Men fick köpt två par byxor. :)

I natt hade jag mycket svårt att sova. Livet känns inte så enkelt länge. Jag har en klump i magen. Den vill inte försvinna. Det är nog därför jag inte vill ha ny vecka. Jag vill inte veta vad som kommer hända. Vad ska hända. Jag vill bara ta med mig syster och åka till London. Jag vill ha pengar. :/

Kom i underfund med igår. Att utbildningen kommer ta pengarna ifrån mig. Visst går ja plus minus noll. Men ja kommer inte kunna spara nått. Det kommer svida. Men ja få försöka ha lite roligt ändå. Nu ska ja ha lite helg kvar. Få se om de blir lite mer plugg. Om ja inte somnar innan.

Goo söndag.

Munnen och hjärtat gör ont.

Har fruktansvärt ont i munnen. Jag har en blåsa i gommen. Troligtvis en förkylnings blåsa. :( smärta! Jag vill verkligen inte bli sjuk. Jag känner redan det i mina halsmandlar, öron och hals. Vill inte. Men ska försöka kämpa till torsda. Om man e ledig på freda då så får man ju ta de lungt då. Det är inte bara halsen som gör ont. Som jag skrev i förra inlägget. Mitt hjärta värker mer än någonsin. Det kommer fortsätta göra det med. Hatar det, ogillar starkt. Det gör ont för den killen som är på andra sidan havet inte förstår hur mycket ja vill vara med honom just nu. Jag vill inte tjafsa eller bråka. Bara vara. Jag vill ha han här. Att nån som värmer mig. Jag mår så dåligt av att inte kunna få åka dit...pga av hans studier. Eller sen när han kommer så kan inte ja. För mina studier. Allt är bara jobbigt. Att känna hur vår tid tillsammans inte går ihop. Om man älskar varandra så går väl allt?! Jag vill bara inte må dåligt länge. Ja vill inte gräva ner mig mer. Jag vill inte gråta längre. Jag vill inte ha ont i magen eller smärtan i bröstet. Jag vill inte att de ska vara så många jäkla mil ifrån oss. Jag vill bara inte. Jag vill att den tid som vi får med varandra ska vara perfekt. När vi pratar lika så. Men det är långt ifrån. Så om jag är fråvarande, om leendet inte är där, om jag är trött. Ja då vet ni nu varför. Därför bli det att gosa ner sig i soffan idag med alla djuren. Jag ska inte göra så mycket. Bara försöka ta de lungt.

Nu är det kris

För ett år sen på alla hjärtans dag. 

Tänk att så mycket kan hända på ett år. Det har ändå inte hänt mycket.
Mina kg har jag gått upp igen...suck. Men ja vet att det inte är intressant att prata om. Men det är så iretarnde för mig. Jag är inte nöjd. Det är jag själv som sätter mig där hela tiden. Jag fattar inte. Fast jag rör på mig så försvinner inget. Det bara känns som min mage blir större....suck. Jag tror att det oxå kan bero på att jag slutade med en medecin (utav den jag mådde illa av, och jag gick ner ganska mycket av den) Nu så har jag då slutat med denna.

Skolan har ju inte förändrats. Jag börjar bli riktigt avundsjuk på alla som går i skolan nu. Dem som orkar. Jag orkar inte. Tappat stinget. Jag vet inte vad ja ska göra? När ja ska göra det? Bara väldigt trött.

Nä vikten är ju inte nått att komma med, man måste bara en gång för alla sluta äta godis...och sen vara nöjd med sin kropp ändå. Sen med skolan och jobb så får man försöka, annars kommer man ingenstans.

En sak jag vet att jag vill göra är att åka till London i slutet av maj. Och sen ut och resa i sommar. Vill. Vill. Vill! Men det känns långt borta nu. Imon är det tisdag. Blir att städa på basen och sen Proway. Onsdag M2 och Torsdag på basen.Freda ska jag faktiskt vara ledig. Fast jag förlorar 950 kr på det...känns inte så bra. Men ja vill och behöver det....vill inte tänka på pengarna. Då blir det att åka upp till Kungsbacka. Dock inga pengar att shoppa för heller, så borde egentligen att jobba. Så tjänar ja in på det. Men va fan, man lever bara en gång. Nu är det kris!

Albus historia

Jag vet inte vad ja ska börja eller om ja bör skriva något egentligen. De går ändå inte uttrycka sina känslor.
Jag vill inte skriva att man mår skit och så. Fast ja gör det ändå...men ska försöka att inte skriva då istället.

Jag har precis kommit hem från mamma. Firat henne. Hon fyller år imon. 46.
Sen hatar ja söndagar, ja det har jag alltid gjort. Tycker aldrig det är kul att känna hur en ny vecka börja närma sig. Man sitter ensam, eller man är väl inte ensam, två katter och en hund är ganska mycket sällskap.

Men att vakna klockan sju på morgonen för att äta 1 kg godis som man köpte gårdagen innan är inte bra. Tyckte bara synd om mig själv. Och när godiset var slut hade jag ännu mera ondare i magen. Det hjälpte inte alls. Istället gick jag och beställde 3 stycken böcker och kom upp med en ny plan.

Om jag nu som jag gör köper godis för 150 kr  i veckan. Så ska ja se om jag klarar att inte köpa nått så får jag själv lägga undan 150 kr. På detta sättet kan ja köpa mina boots som jag vill ha. Sedan så kan man bli hälsosam på samma gång.

Idag fick man verkligen se att sina närmaste ställde upp. Då Albus smet ifrån kopplet. Det var en häst bakom och Albus blev rädd och sprang framåt, Jag efter. Jag kunde inte vända och göra så jag brukar göra. Sen skrek jag i skogen jätte länge tills jag insåg att ja måste ta till med hjälp. Så ringde mamma och mina syskon som bor i närheten. Så fick dem me leta. Jag var typ 3 km ifrån min lägenhet. Så jag sprang så fort jag kunde när mamma sa att min bror hade sett honom hos sig. (min bror bor på samma gata som mig) Men Albus ville inte lyda och gå till dem andra. Men allt slutade lyckligt. Han hade sprungit till min andra bror som bor på gatan nedanför. Där var han och väntade. Sen sprang han rakt i mina armar. Nu hoppas jag att han lär sig att inte springa ifrån mig mer. Men jag tror bara att han ville springa hem. Bort från den där hästen.

Nu blir de film mys och sen sängen, är jätte trött, fast jag har sovit halva dagen...Jobb hela veckan nu. :(

Fåglarna kommer dö ändå.

Så sitter man på jobbet och har inget att göra. Klockan är bara kvart i åtta. Så de blir en lång freda. Igår var det alla hjärtans dag. Ja var inte så jätte posetiv. För det första sa vaknade jag av att jag och min älskade pojkvänn har två helt olika värderingar om världen. Om att rädda den, om hur dålig den är osv. Vi tänker olika. Men att få ett slag mot ansiktet varför inte farming borde finns gör mig bara trött. Kan du inte bara säga att du älskar mig istället...man vet att världen går under snart. Allt är dåligt. Man man inte göra nått som är bra med den nu. Det hjälper ju inte att ta bort hälften av gårdarna för att vi kommer fortfarande slänga 60% av vår mat ändå. Det kommer bara bli värre. De blir mindre jobb. Och mat priser osv kommer ju öka. Så det är bara att inse fakta. Om inte alla bara ligger hemma i deras egna sängar och tynar bort så kanske världen klarar sig. Jag vet att jag inte är så posetiv. En posetiv sak som hände i veckan bar ju vargarna! Att den stoppades. Men att dem ändå sköt 10. Men jag har blivit mycket negativ på världen sistone. Kanske för att just nu så håller Hylte på att försvinna. 250 personer får gå ifrån bruket. Det är inte Hyltebruk längre. Utan bruket så är det inget Hylte. Jag vill bara bort här så fort jag bara kan. Så min alla hjärtans dag började inte så bra. Och sen att man sa att han skulle sluta prata om det fortsatt han med att prata hur dåliga kor är. Men ja ska inte berätta mer. Jag blir bara irreterad sj då. För om man älskar att äta ost och så ska man egentligen inte komma med något...eller hur??! Nä jag vill inte vara elak. Vi har bara olika värderingar, fast vill ju egentligen bara rädda jorden båda två. Den som vi vill jobba för. Nu blir de snart helg. Den kommer suga. Men de får gå. Jag saknar mina vänner. Men ja får stå mitt kast. Jag känner mig bara som en ursel människa som inte kan göra nått rätt då. Men nu drömma mig bort i böckernas värld. Go helg på er alla.

9 semlan för i år

Har klämt i mig min nionde semla för i år. OCH ett helt glass paket. När ska detta ta slut?
När ska man inse att man frossar i söt saker.

Vad ska man göra till helgen. Jag har inget planerat på freda...själv som vanligt. Får väl gå en riktig lång rund med hunden. Sen så bara ta ett glas vin till ögonen slår igen. På lördan så ska ja gå en runda innan frukost och sen blir det iväg till mamma och träna och efter det gå en lång runda me syster. På kvällen har ja inga planer igen. Så tråkigt att vara själv hela tiden. Ja vill ha nån här att krama om, att mysa med.
På söndagen sen så blir det att träna massor med Albus och sen åka iväg och fira mamma.

Just nu längtar ja till sommaren. Då kanske mina överflödiga kilon som ja klagar över har försvunnit. Då kanske socker begäret har försvunnit. Då kanske man kan dricka vin ute på gräsmattan och känna solen steker en i nacken. Måste dock få upp ett staket, så inte djuren smiter. Tänk att kunna grilla, plantera blommor och gå barfota- på min egna gräsmatta! Men fy för att klippa den...

Ska nog beställa lite fler böcker snart. har ju bara 200 sidor på min bok (började för två dagar sen och har läst 180 sidor på jobbet) Så det blir dax att fixa fler. Fast jag vet att det blir mycket snart. Snart är ledigheten slut. om en månad börjar utbildningen och i samma veva så är redovisning. Ett slut och en början.

Men nu sängen. Om inte pojkvännen vill komma in på chatten igen. Klcokan e bara kvart över nio...gonatt.

Ändlös kärlek

Just nu så lägger jag all min vikt på böcker. Jag läser väldigt mycket. Det handlar om ändlös kärlek. Det gör ont i hela mig. Jag får ungen luft. Jag saknar. Jag saknar dem varma kramarna. Jag saknar att han kommer upp bakom mig och kysser mig i nacken. Jag saknar att vakna upp med dig. Jag saknar att känna att du är där när man går till sängs. Jag saknar att leka slap-bum. Jag saknar att klaga att du inte har städat upp efter dig. Fy det är ju så rent nu. Jag saknar ditt leende. Jag saknar dina kyssar. Men framför allt så saknar ja all den värme. Jag önskar att det inte var 180 mil ifrån oss. Jag hatar just nu långdistans förhållanden. Vem kom på dessa? När orken börjar försvinna. När man snart inte orkar att vänta, längta eller sakna. När energin pumpas ut. För att det är alla dessa mil.men sakerna man saknar kommer fortfarande vara kvar. Snart orkar ja inte mer. Då ingen tid finns. Och att man inte tycker lika. Då får man gå till böckernas värld igen. Drömma sig bort. Det är det jag gör.

Tröstätandet

Jag skulle vara posetiv. Men leendet finns där. Jag gömmer bara alla mina känslor bakom det. När jag igår kväll berättade det för min syster upptäckte jag att ja beöver hjälp. Hur ska jag lösa detta?! Hur ska jag gå tillbaka nu??det är bara jag som kan fixa detta. Det är bara upp till mig. Jag bör väl inte säga vad som är fel. Men jag måste lätta mina axlar. Jag tröstäter. Det är inte lite. Jag äter konstant. Jag har gjort det hela helgen. Jag börjar bry mig hur jag ser ut. Känna hur magen växer utanför mina byxor. Jag börjar må illa. Jag vill bara spy. Men ja kan inte. Jag bryde mig inte först hur mycket jag åt. Jag bryde mig inte om att jag gick upp i vikt. Det är inte förens nu när ja inte kommer i mina arbetsbyxor som jag känner det. Jag börjar fundera varför jag tröstäter. Det är ju inte normalt att äta så mycket skit. Oftast är det godis. Jag har inga pengar mer att köpa godis för. Så jag måste sluta. Men sen kan ja äta ännu mer mat. Bara för att ha nått i munnen. Jag hade önskat ibland att det var tvärtom. Men de är ändå inget bra beteende. Jag äter för flera anledningar. Den största av dem är Jake. Sen är det för vänner, jobb och exjobb. Nu kommer inte Jake kunna komma för att exkl. bet blir då istället. Detta börjar tära på mig riktigt mycket nu. Jag vill inte ha ett långdistans förhållande längre. Jag klarar inte av det. Jag vet inte hur jag ska göra. Vänner, visst har ja några, men känner mig mest ensam ändå. Det drar mig tillbaka till barndomen. Då jag inte hade några. Exjobbet. Det blir av snart. Om Göran hör av sig igen snart. Så man vet datum. Men ska börja plugga in redovisning snart. Jag kan äntligen andas ut. Det ska bli så skönt. Deal with The problem!

Jag och den där vackra newfoundshunden

Jag går just nu hästrundan (grisarundan) efter jobbet. Ta mig i kragen och går den varje gång efter jobb. Eller försöker iallfall. Men när jag gick där med Albus så mötte vi en rad hundar. Först tänkte ja att ja aldrig brukar möta så många hundar innan. Men det är bara bra om ja träffar så många som möjligt. För då få Albus träna på att inte dra i kopplet, men ja de är väl bättre att vara nyfiken än att skälla på dem.
Men när vi gick där så såg ja en svart lufsig hund. Min första tanke var " det där kan inte vara en newfoundland, men tänk om det är det" Sen lite senare ändrades till "nej, det är inte det" till, "jo, det kanske det är" och slutligen " Jaaaa!! Det är en newfoundland!

Hela jag lyste upp. Jag blev glad i hela kroppen.

Min dåliga syn såg inte riktigt ansiktet på killen som höll i hunden. Men jag började genast fundera vad ja skulle säga. "Vet DU det är en SÅN hund jag har drömt om!" till "Dessa två hundar är det jag vill ha i mitt liv!" och trodde ja slutligen skulle säga "Vilken underbar vacker hund du har" Under hela detta förloppet så stirrade jag på hans newfoundland....det var en svart med en vit haklapp. Jag fick inte fram ett ord och det slutade med att killens ögon och mina ögon möttes....oops. Han log och tittade konstigt på mig... säkert för jag helt hade glömt av Albus där bakom mig. Det såg tydligen jätte knäppt ut med en 2.5 kg hund och en på 70-60 kg. Hahahha

Hela vägen hem tänkte ja på att ja ändå ska skaffa en SÅN! Jag vill verkligen ha en newfoundland. Då skiter jag i vad mina handleder säger. Han/Hon/den kommer bara vara MIN! :)

Fem små saker om mig

Bilden är tagen 2011

Fem saker om mig:

• Jag är 75% Svensk och 25 % Estländsk 
• Jag har haft två hundar, två katter, en häst, en guldhamster, en dvärg-hamster, ett marsvin, fiskar, en vandrandepinne, en skalbagge som husdjur
• Jag flyttade ifrån pappa när jag var 9 år och han dog när jag var 20
• Jag skulle bli veterinär när jag var liten
• Jag har reumatism, RA (ledgångsreumatism)  och fick det när jag var 18