Ny dröm

Nu vet jag va ja vill göra.

Jag vill starta ett hundcafe :)

(mer prat om detta nån annan dag) Men tänk va mysigt. VILL! <3 p="">

Räv med skit

Så nu är det påsk. Jag ska sluta tidigare, fast ja inte har några timmar kvar att ta ut. Skit samma. Ja e trött. Vill hem. Nu är man ledig i fyra dagar. Dessa dagar blir bara en massa läsning av mina böcker. Sen träna bus och se om man kan börja springa. Skulle vara så skönt. Fast om de bara blir någon kilometer i början. Jag är så fruktansvärt trött, ja hoppas verkligen att de inte hänger i sig. Jag vill vara pigg dessa dagar. Men ja kommer särket få gå lägga mig mitt på dagen och sova. Med tanke på att ja fortfarande inte kan sova. Ligger vaken flera timmar på nätterna. Ja blir tokig på det! En rolig sak som ja såg idag var en räv. Tror det är första gången i mitt liv. De va roligt. :) sen har ja fått ett fint spår på trädgården, så funderar på om albus vill söka på det. Men kanske e försent. Roligt ändå, vet dock inte hur ja ska få bort det. Världens största hög med bajs. Nä nu fick man ett jobb på 4000. Shit. Detta kommer vi väl ha i en månad nu. Men men. Om en timma går ja hem :) ikväll blir de våfflor. Nu har jag äntligen börjat acceptera att ja e singel. En bra start iallafall.

Du är värd allt

Tänkte skriva lite snabbt innan min hund vill dra mig till sängen.

Ja tänk va skulle ja varit utan han, inget. Ingen som skulle gå ut me han, ingen som skulle ge han mat och all den kärlek. Det måste vara väldigt tur att ja finns ändå. Jag köpte tårta till han idag, kommer bli så mäktig. E lite rädd att de kommer bli "för mycket" så att det blir kletigt. Men ska se om ja inte kan göra om den lite.

Sen fick ja boken idag. Så bara att börja plugga sten hårt. Men dock vill ja läsa ut den bok ja läser nu på innan man börjar på en ny. Så får se. Men ja som sagt, klicker träna, de måste börjas NU. Men ja de går nog bra, hoppas ja på.

Så nu har det blivit mycket igen. Men ja. Allt ligger hos mig och hur jag mår. Jag överregerar kanske för mycket. Ja vet inte. Jag fattar inte hur ja kan må så här dåligt nu. Och att klumpen i magen inte kan försvinna. Fatta inte. Så nu blir det ingen påsk middag med alla syskonen. Klarar inte av det. Men förhoppningsvis ska ja ut istället. Äta med några kusiner. Sen får man väl se om man kommer ut på dans golvet. Men ja ska försöka ha kul. Få ett leende på mina läppar. Fan för det (att man inte kan ha ett leende). Vill ju må BRA!

I helgen va det bäst med nat, men sedan så gick det bara utför igen. Och ja låg mest i min säng och deppa ihop. Naturligtvis. Men tack för Albus. Om inte man hade han skulle man väl inte ha nått liv alls nu. Tack min pojk. Du är värd allt! <3 p="">

Allt du är

Du andas ganska tyst jag tror du somna' till slut.
Tårar gör en sömnig. Inte sant?
Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut.
De slockna när de brann som mest och du gjorde likadant.

Du ligger i min säng med täcket draget över hakan
som du gjort så många baktunga dar.
Bland välbekanta dofter mellan välbekanta lakan
som ifall vi nånsin hade vart ett par.

Och här ligger jag på golvet på en obäddad madrass
och ute dansar stjärnorna på taken.
Nyss var luften fuktigt het. Nu är det kall och vass
och du sover. Jag är obönhörligt vaken.

Och den filt som jag har över mig känns rättvist kort och tunn
när jag tänker på de ord jag hörde komma ur min mun.

Att jag älskar dina ögon och jag älskar din röst.
Jag älskar dina nästan obefintliga bröst.
Jag älskar när du vaknar och är tjurig och yr.
I t-shirt och trosor och knullrufsfrisyr.
Och dina barnsliga stölder av min uppmärksamhet,
din självdestruktiva generositet,
ditt kriminella, livsfarliga sätt att köra bil
och jag älskar din "Ung och singel tjej i storstan"-stil.
Att du slänger dig med talesätt och kända citat.
Att Cola-light och popcorn är din favvo dryck och mat
och att du svarar på nåt annat när jag frågar hur du mår.
Jag älskar att du skrattar när du går.

Men trots all denna kärlek blir det aldrig dig och mig
jag bara älskar allt du är... men inte dig.

Du kom hit'strax innan midnatt, ja du brukar ju göra så.
Som vanligt blev jag glad för att du kom.
Klev som vanligt in i lägenheten utan att knacka på
men du sa; "Det är nåt jag vill prata om."

"För det har liksom börjat svida, det dansar, snurrar runt.
Och jag vet inte riktigt vad det är.
Kanske är det som det brukar att jag bara pratar strunt
men jag börjar nästan tro att jag är kär.

Och jag vet att det är helt ur fas med allt vi bestämt
om oberoende och distans.
Jag kanske fuckar upp allt nu, det gör jag ju nästan jämt
men tror du inte att vi har en chans?"

Och där stod du och såg på mig, så kall och underbar.
Och där satt jag och stamma fram mitt fruktansvärda svar.

Att jag älskar när du kommer och vi försover oss med flit.
Jag älskar att din hud är så onaturligt vit.
Och jag älskar varje gång du tvingat med mig ut på stan
och varje misslyckat försök du gjort att bli vegetarian.
Och ditt eviga tjat om hur kul det är med rave.
Och jag älskar när vi leker PJ Harvey och Nick Cave.
Att du alltid ska stampa i varenda vattenpöl
och att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl.
Jag älskar dina omöjliga lysande idéer,
att du gråter när vi bakisglor på Disney-matinéer.
Jag älskar till och med din göteborgska dialekt.
Jag fattar väl att det hade vart perfekt
så kan du fatta hur puckat det känns att säga nej,
att bara älska allt du är men inte dig.

Det gick inte att hindra. Det var som en vulkan.
Du spändes du darrade och brast.
Som en skadeskjuten varg eller en döende svan
högg du tag i mig och höll dig fast.

Du föll ner på knä, du hävde dig upp på tå.
Du skrek nåt som inte gick att höra.
Med en drunknandes förtvivlan vägrade du att lyssna på
allt jag ville viska i ditt öra just då.

Jag älskar när du rör mig. Och när du är här.
Och jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär.
Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ
till detta bittra, torra, trötta slöseri med liv.
Men jag måste konstatera, fan det känns helt oerhört,
att det jag älskade med oss har själva kärleken förstört.
För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig.
Jag bara älskar allt du är, jag älskar allt du gör,
jag älskar allt du är...
...men inte dig.

Livet är vad man gör de till

Kan ni gissa var jag är? En timma till lunch. Så de är påsk om en veck. Jag har inte alls lust att fira det. Vet inte om ja ska vara med syskonen eller om de blir att ja e själv. För att jag inte orkar att vara med dem. Alla har någon. Pojk eller flickvän. Men ja e fri. Hur roligt blir det då? När man känner som man känner? De blir en massa krångel med mat och allt med. Om ja ska göra två pajer? Men ja tror att ja inte kommer göra de. Ja vill inte. Sen ska jag göra tårta med. Det är ju Albus fördelsedag. Kommer bli en jätte bra tårta. Så ikväll blir det att åka till affären, ut med albus. Och dricka en cider. Se en film tror jag. Sen äta massa gott godis :) Så nu måste jag ha ett nytt motto i livet. Och det blir: livet är vad man ger de till Så de ska man väl hålla eller. Det är ju så. Om man e sjukt deppig är det ju bara göra bästa av det. Vara glad. Fast de e svårt. När jag tänker efter så mår jag egentligen bättre nu än vad ja gjorde innan när ja saknade Jake så mycket. Visst mår ja dåligt av att göra slut. Vem gör inte det? Men han e min vän. Jag är singel. De får nog bli ett tag nu. Fy va ja tjatar. Vet ni vad. Jag e hungrig. Längtar efter min morot hemma. Sen blir det mer städ för att efter de gå ut och gå en timma. Och sen e de bara en timma kvar tills man slutar. Så lev livet!

Livets svåra väg

Jag sitter på jobbet som vanligt. De är såå dött. Ska se om ja ska ta med en bok på middan så har ja nått att läsa i eftermidda. Det snöar ute. Så fruktansvärt dumt. Eller hur?! Jag vill ju ha vår och de e nu! :/ Jag förstår inte mig själv. Men ja berättar det här ändå. Vad ja tänker på. Jag e avundsjuk tror ja. Mår dåligt av att mitt ex har hittat en tjej. Fått ett förhållande med henne på nolltid. Men ja är glad för han. Han har mått så dåligt så länge och nu har han äntligen henne. Men ändå mår ja dåligt varje gång ja tänker på det. Men ja måste sluta tänka. Kanske för att han har äntligen kommit över mig. Så ville ja ha nån att trösta mig med. Så blir de så. Men jag tror att allt egentligen är med Jake. Att det är osaken till allt. Så varför mår ja dåligt för att är glad. Jag måste bara acceptera det. Men men de kommer med tiden oxå. Ju mer jag tänker på mig och Jake så är jag glad för att vi är vänner. Visst finns de känslor kvar. Visst tycker ja han är Världens finaste. Men ja tycker de e okej att vi gjorde slut. De blev för mycket mellan oss. Det spårade ut. Nu måste jag bara hitta mig själv. När jag har accepterat Kaj och sen allt med Jake så tror jag att jag kan se hur långt ja har gått i livet. Vad man har. Jag har massor av planer. Jag ska lägga upp ett schema med massor av städning av lägengeten. Plugga, läsa ut min Farsta bok. Börja på en ny. Sen att klicka in albus. Jag längtar till sanda som ja tror ja ska barka klicka in hono. Det ska bli riktigt skoj. Om ja övar och övar så blir han nog en riktigt bra hund till slut. Så vardagen i framtiden kommer bestå av mindre städning. Plugg. Jobb och Albus. De blir tufft. Men ja ser fram imot det. Mycket :) det blir ja glad av. Jag ska inte ha en kille på ett tag. Bara leva livet. Hitta till det igen. Jag vill åka till Diblin och London. Sen tror ja att ja har hittat en underbar res kompis. Ska se om ja kan träffa henne efter påsk. De ska bli skoj för ja har inte sett henne på 4 månader. I helgen ska ja ÄNTLIGEN se nat. Va sjukt skoj de ska bli. Har inte sett henne på nästan ett år ju. Underbart. Så nu får man sitta på sin stol i en och en halv timma innan det är lunch. Tråk. Tankarna blir ju inte bättre för de. Värst är på kvällarna. Men ska städa en massa idag. Så de blir nog bra. Ha de bäst. Puss på er. Om ni frågar hur jag mår säger ja bara " mår bra" men ja ni vet hur det är i verkligheten. Skit. Ha de.

RÄDD

Jag har många tankar i huvud så ja börjar skriva ner allt.
Då kom det först upp allt med Kaj.
sen slutade det med mitt master arbete. Om ja nu ska göra det eller inte.
Alla oroväckande känslor.
Vad ska man göra.
Hur och när?!
Är riktigt rädd har jag upptäckt.
För allt.
För tiden
För att bo ensam i Lund.
Om ja kommer fixa detta.
Ska jag göra master arbete?
Jag tänker söka in igen i oktober.
Sen får ja se om ja verkligen vill det.
Eller vad som händer.
Men att färdig ställa redovisningen är bra start.
Sen får man se om man vill mer.
Men RÄDD RÄDD RÄDD
En sak i taget.
lev morgon dagen först.

Jag hatar det

Jag hatar detta. Alla dessa känslor som väller upp. Självförtroendet är borta. Hur ska ja hitta det igen? Hur kunde det försvinna? Jag måste få tillbaka det. Visa mig själv att det inte är mitt fel. Att två människor Som lever på olika håll Älskar varandra så mycket att dem måste göra slut För att man trodde man skulle må bättre Det är det inte Dock tvärtom Hatar det Tiden Självförtendet är borta för det För att man tycker att inget funkar och ser ner på sig själv När sitt ex säger att du var den bästa flickvännen Att han saknar dig så Att han har lika ont Det ända ja vill göra är att sluta Sluta prata med han Göra som att inget har hänt Ta bort alla saker som har haft betydelse Bara för att komma över en Men det funkar inte Ja vill kunna prata Ja vill vara hans vän Men det är svårt nu När man har älskat varandra så Varför måste man göra slut för att man älskar varandra så Kärleken ska över vinna allt Men inte denna Den ska bara känna smärta Jag hatar det För evigt Fan Fan Fan

Back on zero

Varför kan det jäkla klumpen i magen inte bara försvinna. Vill inte ha dig där har du inte insett det!
Nu är det jobb imon igen. En hel vecka. Jobbigt. Till följd av plugg. Inte alls sugen. Inte sugen på nått. Fan.

Inget gott humör.

Tack mamma

Jag måste inse. Inse vad man har. Får inte gräva ner mig mer. Få inte ha blod sprängda ögon. Tappa all fattning. Jag måste gå upp på benen igen. Hundutbildningen är verkligen lärorik. Jag frågade vad man ska göra med Albus åk-sjuka. Och att jag hade funderat på att kastrera han. För att han kissar inne och e elak mot Mira. Där kände ja direkt att ja inte skulle ha sagt. Jag skulle inte säga det. Direkt kändes det som ja fick en stämpel. Men ingen hund är perfekt. Ingen ägare heller. Man gör fel. Man säger fel. Nästa gång ska ja gå in med självförtroende på mina läppar. Jag ska kunna lite. Jag ska börja klicka in Albus. Som dem oxå tyckte att ja va dålig med. Men ja. Jag tror om ja visar att ja tror på mig själv nästa gång så blir det bättre. Fast det är bara lite. Jag måste kunna det i juli då jag ska hålla en egen utbildning. Jag är taggad. Jag måste vara det. Visa vad ja vill. Att ja vill detta. Så får i gen Jake trycka ner mig. Ingen kärlek får. Fast det var redan slut i Paris. Fast det känns som ja inte haft en pojkvänn sen i september. Så måste man ju fortsätta leva. Fast det är svårt. Jag ska städa imon, köpa cinder och kolla upp böcker på bibblan i Hylte. Se om dem har lite. Börja läsa igenom mina anteckningar. Så finns att göra saker på dessa två dagar. Sen hoppas ja på sömn. Men det får vi väl se. Jag måste upp till ytan. Jag måste få luft. Jag måste bli mig själv. Jag kan inte gå in i väggen nu. Jag kan inte sluta jobba. Jag ska fokusera. På utbildningen. Satsa hårt. Visa att ja inte har en problem hund. Visa dem att ja kan. Visa fel. Visa dem rätt. Vill tacka min mamma! Det är en anledning varför jag har ristat in rosen på benet. Just för att hon finns där för mig. Ingen har gått till mig. Men hon, hon har. Skulle inte klara detta utan henne. Tack <3

Leva livet..eller??!

Jag sitter i min kusins soffa och gråter i hjärtat. Hela livet har ja ju nu. Där framför mig. Så varför mår ja så jävla skit. Varför vill ja inte jobba, plugga, leva livet. Jag vill bara sova. Det var en snubbe som ringde mig nyss. Från naturskyddsföreningen. Han bjöd in mig på deras årsmöte. Där jag kunde få ta nya kontakter. Jag kan prata med styrelsen. Jag kan visa att jag har en biolog utbildning. Jag kunde få om ja ville hålla en föreläsning om mitt examens arbete. Jag har massa förutsättningar. Han sa " om det är någon som är intresserad av insekter skulle de va toppen. Vi behöver någon sån i vår grupp som kan ge förläsningar till folk" fan tänkte ja, vet han vem ja e? Haha!? Men det är den 27 och ja vet inte hur ja ska ta mig dit...så kommer nog inte bli av... Nu så har jag gjort första dagen på hund utbildningen. De dem sa. Att alla kommer ju inte bli instruktörer. För alla är ju inte lämpliga att bli det. Så va tusan har man slängt sina pengar på? Jag vet att ja e sjukt nere nu. Jag har inget självförtroende. Men ja måste hitta det. Det är nu! Ja måste. Jag har åtta stora projekt arbeten att göra. Bland annat så ska ja fixa praktik plats. Jag ska själv fixa att ja leder en egen instruktör kurs för fyra personer. Som ska vara i fem timmar och filmas in. Men det blir nog en spännande kurs. Jag vill inte slänga mina pengar i sjön. Men ja jag skulle nog vilja vänta. Tills ja mår bättre. Men det kanske detta ja behöver. Att se till att få skjuts till skärshult. Att fixa praktikplats. Läsa böckerna och börja med arbetena. Jag har Albus, katterna. Jag ska boka hotell till nästa gång ja kommer till Göteborg. Katten gick inte ihop me han. En sak ja fick med reda på var att mitt ex, hade fått flickvänn. Han som har skyllt på mig till nu. Att allt var mitt fel som hände. Nu förstår ja vad han menar. Men ja vill inte skylla på nån mer än mig. Nu är det som inget har hänt. Men men ja orkar inte längre. Varför ska ja lägga min energi på det? Jag har fortfarande en klump i halsen som de inte går att svälja. Jag kan inte sova. För det ända ja drömer om är han. Fan. Varför kan ja inte må bra. Ja skulle ju det. Ja har hela livet framför mig. Ja måste bara se det.

Egentligen

Lyssnar på Loke- OM

Albus springer omkring. Jag har försökt ge han lite lcke oroande medicin. För att han inte ska vara så åk-sjuk. Men ja han springer här och jagar Mira som ingenting. Blir tokig. Så ja det kommer nog ske några olyckor på vägen.  Shit.

Idag på jobbet så fick vi kryssa i när vi vill ha semester. Men alla vill ha samma veckor. Jag försökte förklara att jag jobbade för alla förra sommaren. Så därför borde jag ha förtur denna sommaren. Men ack nej. Så är det ju inte. Så man får väl se. Jag vill ju ta tre veckor, så får se om man kan ha det. Eller om man bara tar två. Jag vill ju ut och resa i europa. Med Albus. Med tanke på att han e åk-sjuk. Så ska ja se om ja åker själv (om ja inte hittar nån annan) :( Vill åka till Florens. Fråga mig inte varför.

Egentligen vill jag inte åka iväg idag. Egentligen vill jag inte börja på hund utbildningen. Jag e för nervös. Nervös för att hitta dit. För att gå in genom dörren. För att börja nått nytt. Vill inte. Jag vill egentligen inte jobba. Vara hemma i min säng och skrika och gråta och tycka världen är helt orättvis. Att inget blir bra. ....men det är vad man gör den till.

Jag vet att jag kommer åka dit, ska försöka hitta dit. och ska försöka jobba mig igenom utbildningen med heltid på jobbet. Det blir jobbigt. 17 böcker, inlämningsuppgifter och projektarbeten. Ja, jag hade ju 3 semester veckor. Men jag vet att jag måste göra det. Annars kommer jag ångra mig sen.

Jag måste se tillbaka på livet igen. Jag vet att jag borde prata med någon. Men de vill bara att ja ska käka en massa jäkla tabletter och de vill inte jag. Igår försökte jag äta ihjäl mig :P Men ja de gick inte så bra. Min ost tog slut, och jag fick ont i magen. :/ Men näj, jag hoppas att utbildningen hjälper mig. Men det är alltid Tiden som hjälper en mest. Tiden. Fy vad ja hatar den.

Nu ska ja se om ja kan lugna ner min hund lite. Men det ser ut som att han kommer spy flera gånger under resan till Göteborg.

A Hug

Can you give me that? Now please.

Negativa jag

Så nu blir det sjukt mycket negativt.
Jag är riktigt negativ just nu. Allt är bara blää.
Först så fick ja inte pengar från jobbet till utbildningen.
Sen så blev det inte redovisning. Sen blev det bara mer blää.
och allt med Jake nu med. Som ja få stå mitt egna kast för.

Nu, nu har jag kommit på det. Det som alla, ALLA tjatade på mig om i höstas.
Läs master, skaffa inte hund nu. Ta det sen. Läs färdigt först. Det är sant. Jag har gjort fel. Inser jag nu. Nu när jag inte har lust med nått. Nu när jag inte vill läsa den. Nu när jag inte orkar.
Jag kunde ha börjat med master. Jag kunde ha bott där nere kring Lund. Jag kunde.
Men ja har hund nu. Jag tog den vägen. För att ja ville göra nått som jag har längtat efter. Just nu känner ja inte för nått. Hur ska det gå sen? Jag som sa att jag kan göra det sen. Master kan vänta. Hur?
Jag har ju en hund nu och två katter. Och är verkligen fast. Fast!
Jag kan flytta. Men ja ner och flytta till Lund och bo där. Blir att bara vara där i två år. Jag kommer inte kunna ta mig någonstans. Jag kommer inte kunna ha några pengar. känner att jag valde fel väg.
Just nu känns allt så bara helt fel. Vad är fel på mig?!

Jag vet inte vad jag ska göra snart. Men ja vet att man måste kämpa. Att jag ska läsa hundkursen. Bli klar med den till December och sen får ja se va de tar mig. Om ja läser master ändå. Om ja klarar av att bo med en hund och två katter i två år. Eller om ja gör nått annat. En sak e säker och det är att ja inte vill jobba på Samhall mer. Men det blir svårt att komma ifrån. Jag blir tokig. Jag vill att allt ska vara enkelt. Inga känslor, inga tankar. Så negativa jag. Nu ska ja städa...som ja aldrig gör annars.

In reality

Nu har verkligheten satts in. 

Det känns som en kniv i hjärtat. Jag kan inte andas. Det är så svårt. Jag vill bara gråta. Tårarna trillar ner från kinderna. Det tar aldrig slut. 

Jag vet att det är mitt egna fel. Det var jag som gjorde så här. Men ju mer tid det går ju mer inser jag att detta är det bästa sättet. Jag inser att vi var väldigt olika ändå. Jag vet att detta är det bästa, fast det gör ont nu. När jag ser tillbaka på allt. Allt det roliga så trillar tårarna ännu snabbare nedför kinderna. Jag får svårt att svälja. 

Vissa av dessa saker kommer ja ju aldrig att glömma. High Caparall- när dem sköt så mycket så att Jake satt i mitt knä liv rädd och jag knäckte mig av skratt. Alton Towers - nöjesparken. London eller Paris resan. När jag fick upp han i både Eiffeltornet eller Atmosfear på Liseberg. 

Men vi är fortfarande vänner så minnerna behöver inte ta slut. Vi kan fortfarande träffa varandra. Dock tror jag att jag behöver lite tid. Fast det var jag. Men att gå från förhållande till vänskap kan också vara svårt.  

Singel och instruktör

Så nu är det officiellt.
Nu är det slut mellan oss.
Nästan 17 månader varade det.
Det var jag som tog beslutet.
Jag orkade inte.
Avståndet och all väntan på att få se varandra tog stryk.
Inser att 180 mil är lite för långt att ha ett förhållande på.
Jag är inget för lång distans förhållanden.
De började kännas att man inte var ett par.

De senaste tre månaderna har ja mått ganska dåligt. Nu den senaste månaden så har jag verkligen försökt. Men det har inte funkat. Jag tänker inte ta upp mer i detalj. men jag mår bättre ändå. Det känns bra.

Snart så ska jag ge mig iväg på namngivelsen. Det ska bli spännande och se vad han ska heta. Efter det och resten av veckan blir det att träna Albus. Men ja vet att det inte kommer bli så mycket ändå. För nästa vecka gäller det. Jag är jätte nervös. Mest för att hitta dit. För att byta buss tre gånger. :/ jag blir osäker. Men ja hoppas att de funkar, ja hoppas att de blir bra. Om ja kommer en timma för sent så kommer ja försent. Men ja jag hoppas ja kommer dit. Sen så ska ja se om ja kan skriva ut nån karta för att ha med mig.
Ska bli skönt när det är freda och ja vet mer. Sen börjar plugget igen. 17 böcker till December. det blir att läsa och läsa.

Nu ändras ju mina planer för i sommar. Jag kommer nog inte ha så mycket semester. För att ja kommer plugga och träna Albus istället. Så nu blir det fokus på Albus till December. Sen man se vad livet tar sig. Albus har ju inte så mycket lydnad. Jag är ju så klart väldigt osäker för det också till kursen. Att dem inte tycker om att jag inte har lärt han så mycket, att han inte har varit på valp eller någon annan kurs. Detta blir hans kurs. Jag blir hans instruktör. Jag vill bara tagga som tusen. Jag vill ta fram min dröm som ja har velat göra hela livet. Men ja måste få motivation som har försvunnit. Jag hoppas det kommer tillbaka nu. Nu ska man göra ordning sig. Ha en bra dag.

När inget blir det som man trodde skulle bli. När man trodde man hade allt det där och det visade sig vara en dröm. Men jag vill bara må bättre. Jag börjar redan känna mig som en människa igen.

Blää

Ni vill nog inte höra vad som hände i helgen. Jag kan säga som så att lördan innehöll 1 liter glass, en chips påse 300 gram och ungefär halvt kilo godis. Jag låg i sängen hela dagen. Dock va söndan lite bättre. Nu vill ja bara skaffa hjälp. Men ja då måste man ha tabletter eller gå till doktorn. Ja klarar inte av det. Så istället försöker ja lindra de själv. Ja måste. Mitt hjärta gör riktigt ont. Jag vill inte skriva ner hur det egentligen ligger till med allt. Inte här. Jag måste se framåt. Fast det är svårt. Sjukt svårt. Vill säga ett stort förlåt.

Dessa pajer

Så blev det freda igen. Det känns ändå att man bor på jobbet. Det är ju inte bara fredag idag utan det är också den 1 mars. Jag har riktigt mycket planerat i mars. Varje helg och VaRJE dag kommer vara uppbokad med saker att göra. Men de betyder att månaden kommer gå fort. Fast ja vet inte om det är posetivt. Så denna veckan har Albus varit hos min syster i hennes skola. Det har varit riktig tyst och lång tråkigt utan han. Jag har märkt nu att jag inte tycker om att det är så tyst. Men katterna älskade det. Arez är jätte glad. Mira pratar konstant hela tiden. Hon är så glad att få mamma för sig själv. Hon klättrar upp på mig och sedan sitter hon där på min axel. Klockan fem varje morgon kommer hin upp till mig i sängen och börjar prata och slicka. Hon vill inte att mamma ska sova mer. Men han kommer hem idag och snoopy. Så arez kommer vara bitter. Denna helgen så ska ja se till att få färdig mitt power point arbete. Sen ska ja nog ut me syster idag. Fast jag är väldigt trött. Och imon ska ja träffa nat :) de ska bli jätte roligt. Jag har inte sett henne sen i maj! Så skoj! :) Sen börjar ja tänka på va ja äter, inte så mycket kolhydrater. Eller vänta nu. Ja åt ju hen hel paj igår. Fy va dåligt ja mådde sen. Jag vek mig i sängen. Ja måste lära mig. Men de gör ja väl aldrig. Nä nu får man väll jobba. Massor att packa. Trött e man. Sova kan man ju inte heller länge. Men de e en annan historia. Ha en skön helg. Kram