Jag och den där vackra newfoundshunden

Jag går just nu hästrundan (grisarundan) efter jobbet. Ta mig i kragen och går den varje gång efter jobb. Eller försöker iallfall. Men när jag gick där med Albus så mötte vi en rad hundar. Först tänkte ja att ja aldrig brukar möta så många hundar innan. Men det är bara bra om ja träffar så många som möjligt. För då få Albus träna på att inte dra i kopplet, men ja de är väl bättre att vara nyfiken än att skälla på dem.
Men när vi gick där så såg ja en svart lufsig hund. Min första tanke var " det där kan inte vara en newfoundland, men tänk om det är det" Sen lite senare ändrades till "nej, det är inte det" till, "jo, det kanske det är" och slutligen " Jaaaa!! Det är en newfoundland!

Hela jag lyste upp. Jag blev glad i hela kroppen.

Min dåliga syn såg inte riktigt ansiktet på killen som höll i hunden. Men jag började genast fundera vad ja skulle säga. "Vet DU det är en SÅN hund jag har drömt om!" till "Dessa två hundar är det jag vill ha i mitt liv!" och trodde ja slutligen skulle säga "Vilken underbar vacker hund du har" Under hela detta förloppet så stirrade jag på hans newfoundland....det var en svart med en vit haklapp. Jag fick inte fram ett ord och det slutade med att killens ögon och mina ögon möttes....oops. Han log och tittade konstigt på mig... säkert för jag helt hade glömt av Albus där bakom mig. Det såg tydligen jätte knäppt ut med en 2.5 kg hund och en på 70-60 kg. Hahahha

Hela vägen hem tänkte ja på att ja ändå ska skaffa en SÅN! Jag vill verkligen ha en newfoundland. Då skiter jag i vad mina handleder säger. Han/Hon/den kommer bara vara MIN! :)