vänner är ju vänner

Torsdag. Trött som man skrid är här på jobbet. Alltid. Igår va ja så trött så jag tillochmed sov under middan. Fy. Ändå går man lägger sig i tid, men de funkar inte. Idag så ska man städa själv på polisen. Ser fram imot det, då man inte behöver tänka på va den andra gör. Sedan blir det hem och städa med. Troligtvis en promenad ikväll. Så ja, det händer väl inte så mycket i sitt liv nu. Men att examens arbetet är så långt borta för att det inte hinns med efter jobbet känns skit. Men ska sitta hela lördan och söndan med det. Se till att matrisen blir klar. Se om man kan ladda ner programet och köra det. Sen får ja bara fixa flyg tiderna. Efter det kan skrivandet äntligen sättas fart. Sjukt skönt om man kan börja med det nästa vecka. Till helgen blir det att ja åker till Yasmin på fredan. Under lördan så skulle ja egentligen till och träffa nat, men med tanke på va de skulle göra. Så känns det som att mina vänner glider mer ifrån mig. Jag vet inte vad ja ska göra. Blir bara så ledsen. Vill att dem ska förstå. Vill ju träffa dem. Men det funkar inte. Nu bränner hela min själ. För de som jag har umgåtts med i tre år nu ligger som damm på min hylla. Igentäckta. Ser inte dem. Men livet går ju vidare. Jag har också inser att till hösten så måste man hitta på en aktivitet för att tiden ska gå efter jobbet. Tror att gymmet blir mitt andra hem. Där kan ja sluta tänka och samla mig själv. Men ett steg i taget, sen får ja se vad livet tar mig. Trodde inte de skulle vara så jobbigt. Men vänner e ju vänner. :(