Kynna nu historia

Kynna föddes i april 2010 i en kull om 11 valpar, 8 hannar & 3 tikar i Kynna reviret som täcker kommunerna Elverum, Våler och Åsnes, Norge. Endast 2 km från gränsen mot Sverige.




Kynnas far påträffades första gången i januari 2007. Han GPS märktes 18 mars 2009. Han är av finsk/rysk härkomst medan Kynnas mamma, alfatiken är född inom Kynna reviret. Paret har ynglat mellan åren 2008-2010.

Kynnas far, Alfhannen i Kynnaflocken 2010, grå i färgen som en varg ska vara. Fotograferad av Trond Burud i Risberget hösten 2010.




Kynnas mor, Alfatiken i Kynnaflocken 2010, rödorange till färgen. Fotograferad av Trond Burud i Risberget vintern 2010/11




Kynnas far har minst 24 avkommor efter sig från 3 kullar och hans finsk/ryska ursprung är således av stor vikt för den nordiska vargpopulationen framtid. Kynnas morföräldrar försvann under mystiska omständigheter. Mormodern försvann  2007.
Vintern 2010 befarade man att även Kynna hannen försvunnit, Kynnas far.

Det är vida känt att reviret har utsatts under årens lopp för bla tjuvjakt, utlagda giftåtlar, etc inom reviret,



Kynna, en syster & en bror GPS märktes av Skandulv den 13 januari 2011 vid Risberget i Våler kommun, Hedmark, Norge. Man har följt de 3 syskonens väg genom och ut från Norge till Sverige.
Kynnas bror etablerade sig tillsammans med en svensk vargtik i Stadrareviret, nordväst om Nora, Örebro län. Reviret kallas för Stadrareviret efter Stadra gård vid sjön Gecken.
Kynnas syster finns i Borlänge – Idkerberget – Lindesnäs.


Foto Skandulv

Kynna vandrade österut från Norge ner genom mellansverige, Kalmar län, Blekinge och norra Skåne innan hon kom till Kronobergs län i slutet av maj 2011, där hon etablerade sig på Vissle mosse.

Kynna har sedan hon lämnade Norge i januari 2011 gjort tolv angrepp på tamdjur (endast får). Ett av angreppen skedde i Kalmar län, ett annat i Blekinge län och tio i Kronobergs Län (5 augusti, 25 augusti, 23/24 september, 25/26 september, 30 september, den 3 oktober 2011, 6 november och den 8 november). Sedan 2005 har Kronobergs län haft tolv vargangrepp på tamdjur, varav tio av angreppen gjordes av Kynna. (Källa LST Kronoberg)        

Kynna åt i huvudsak älg och rådjur, i likhet med andra vargar….. innan hon fick syn på fåren…. som gick där i sina hagar där stängslen var ovanligt lätta att forcera.

Naturvårdsverket beslutade den 4 oktober 2011 på inrådan av LST Kronoberg om skyddsjakt. Anledningen vara att hon vid 13 tillfällen rivit ihjäl 25 får, tillhörande åtta besättningar.

Kynna sköts lördagen den 13 november 2011, strax efter halv fyra i Väraberga utanför Älmhult. En knapp halvtimma senare släcktes hennes GPS sändare ner.

” – Det var ett perfekt skott som tog mitt i bröstet på henne. Hon var död innan hon föll till marken, säger Rune Håkansson. Han är glad över att jakten fick ett lyckligt slut, men känner ingen jaktglädje och talar närmast beundrande om vargtiken.
- Hon var en smart varg som har gäckat oss flera gånger. Det var inget elakt i henne. Det ingick i hennes naturliga beteende att gå in i fårhagar i jakt på byte.”

Det dödande skottet avlossades från cirka 50 meters avstånd.


LST Kronoberg

Kynnas grymma öde har berört väldigt många människor inom Norden.  Man anser att beslutet att bevilja skyddsjakt inte togs på riktiga grunder. Att man inte hade gjort några förebyggande skyddsåtgärder. Att man inte hade säkerställt att det verkligen var Kynna som hade tagit fåren.

Olof Liberg, Skandulv skrev ett intyg daterat 2011-11-02 om att Kynna var väldigt betydelsefull för den nordiska vargpopulationen genom hennes finsk/ryska gener.  Hon hade inavelskoefficienten 0,00, pga hennes värdefulla gener. Till skillnad från den skandinaviska vargstammen som är hårt inavlad, med en genomsnittlig inavelskoefficient på 0,27.

Olof Liberg skriver vidare i sitt intyg att ”- Denna varg har
alltså ett mycket högt genetiskt värde genom sitt låga släktskap med övriga vargar i
populationen.”

Trots detta intyg så togs det ingen notis om Kynnas värdefulla gener, om hennes otroliga kapacitet att klara sig, om hennes strävan att få bilda sig ett revir med en hanne vid Vissle mosse….

Människor runtom i Norden har gått ut till media, har överklagat beslutet, har JO anmält besiktningsman för delikatessjäv, har ringt och mejlat Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Växjö, har erbjudit sig att stängsla men inget hjälpte Kynna.

Idag känner många människor en vanmakt, en hjärtesorg, en oförtröttlig ilska kring det grymma öde Kynnas liv släcktes på. En ilska för att beslutsfattare inte lyssnade på folket, en ilska för att fårägare inte tar sitt ansvar för sina får och fårhagar, en ilska  för att inte vilja låta Kynna leva,

För många blev Kynnas grymma öde ett slag rakt i magen och man kan inte hantera sorgen. Man berördes så starkt kring hennes kamp att få leva som en fri varg där ute på Vissle mosse.

För många människor var Kynna länken till nytt friskt vargblod inom Norden. En ny anmoder för nya valpkullars friskhetsintyg utan inavelsproblem.

Idag visar man Kynna sin respekt på många olika vis. Man har bla gjort rondellvargar till Kynnas ära lite varstans i landet. Man bearbetar sin egna sorg på det vis som känns bäst.

Låt alla få sörja Kynna ifred.

Kynna är väl värd den fullaste respekt. Kynna visade oss alla vilken otrolig varg hon var. Hon klarade livets vedermödor alldeles ensam genom sin långa vandring från Norge ner till södra Sverige.
Det liv är inte längst som längst har varat

den levat längst som fyllde livet bäst.

Den inte rikast är som sparat

den rikast är som givit mest.

-

Vila i frid vackra Kynna.