Efter regn komemr solen

Sitter i köket, med glass i ena handen och musik i ena örat. Jul musik, något ifrån kopparbärs, får mig tillbaka i mina barndomsminnen och jag ler för en kort seckund då jag sjunger med.

Denna veckan har allt gått imot mig, jag har inte alls varit "hemma". jag vet knappt inte vem jag är längre. Men jag skyller allt på skolan. Visst är det som man kastar sten i ett glashus. Det gör ont. Men jag ska hitta tejpen, limmet och silvertejpen, sen ska ja bevisa att jag kan laga det där huset igen. Det kanske inte blir rakt och fint, men det ska gå, allt går ju att laga med silvertejp, säger dem ju :P

Igår var det glöggafton, jag stannade hemma...mest för jag bara inte kände mig hemma. Kände mig inte hemma med dem, mina underbara vänner. Ångrade för en kort seckund och sen så smälte min kropp in i det som inget hade hänt. Känns ändå tungt, men just nu vill jag och orkar inte umgås med dem. Fast att hela mitt hjärta skriker efter dem. Istället åkte jag til min söta kusin och spelade Zombi spel :)

Allt med detta nya projekt har också tagit hårt på en. Jag har börjat, jag vet mitt upplägg och vad jag ska ha med. Det ska bara skrivas. Jag har den fakta jag vill ha och mitt intresse om Fjällgåsen är större än någonsin. Jag har hittat mit hem nu, jag vet vad ja vill göra. Jag ska bara ta mig dit med, men jag ska satsa allt för att de djuren som behöver mig så jag kan hjälpa dem att överleva. Jag är taggad!!

Jag läste just en av mina vänners blogg inlägg och tog till mig ganska mycket. Det stod: "Människor som inte kan se sin spegelbild ordentligt, och människor som ser den för tydligt. Men, det är alla deras liv och deras val. De måste själva lita på sig själv och andra, de måste våga ta chansen att falla de där sekunderna. För det är som man säger. Man blir starkare för varje fall. Men varje fall gör ondare.
Man kan berätta hur mycket man vill om vägen. Men om de inte känner till den själv så spelar det ingen roll. Ingen ska leva någon annans liv. Ingen ska leva som främling för sig själv. Gör allt, ångra inget."

Det gör att man själv känner sig starkare än starkast.

Igår, så gjorde jag inte så mycket, passade barn, Aron och Belle med min pojkvänn. Mitt leende kunde inte sluta le, när han hade Belle i sin famn eller när han försökte leka och prata svenska med Aron. Det betyde verkligen jätte mycket för mig.

Idag den 19 november. Så ska jag in till stan med Anna vid fyra. Vid sex blir det bio, den fjärde filmen av Twilight, med henne och Jake :) Sen blir det midad efteråt, om vi nu hittar någonstans att äta :P

Jake är det finaste som finns just nu, jag är så sjukt glad att han delar saker med mig i sitt liv. Han är den snällaste, underbarste och jag är helt tok kär i han. Kan inte sluta le och mitt hjärta är starkare än någonsin varje gång han är i min närhet. Fast jag pratar engelska med katterna eller svengengelksa med andra människor så gör det inget. För mig så betyder han så sjukt mycket. Jag är så glad att han vill vara med just mig :) Så ser mycket fram imot kväll. För varje gång jag skiljs från han så gör det ont och tårarna är inte långt borta. Men att bara tänka att han ska vara borta fem dagar nästa vecka gör redan ont. Men jag vill att han ska se lappland och hoppas han tycker det är helt underbart fint så han vill komma dit igen :) Han är mitt finaste hjärta :)

Nu ska jag fortsätta plugga lite till, skriva några rader, sova en stund, träna och skriva några rader till. Innan de är dags att göra iordning sig. :)