Håll dig stark. Va glad.

Sitter på spenshult. Får min dos av medicin som just nu strömmar i mitt blodomlopp. Jag blir dagligen påmind om min sjukdom. Sen idag med ska ja se om ja ska opereras. Jag fick oxå reda på nått igår som blev fastslaget. Av mina kortison tabletter. Jag äter 5 miligram per dag. Som tur är det inte jätte mycket. Men så sa mina arbets kamrater. "stephanie det är konstigt att du inte är större (viktmässigt) med tanke på alla dina mediciner". Jag tittade bara ner på min mage och kände hur munnen blev tjock av saliv. Det är just så jag känner mig, tjock, uppsvulen. Men ja kan inte göra nått åt det. En annan sak som gör mig påmind hela tiden är barn. Jag vet att när jag ska få barn i framtiden kommer de bli tufft. Jag vet att jag måste ha den rätta killen där då. Som kan hjälpa både mig och barnet. Jag måste ju göra uppehåll med mina medeciner i tre månader först. Sedan får ja se om ja kan få barn. Efter det kommer långa nio månader. Som kommer bli jätte jobbiga med tanke på att ja inte kan vara utan mina medeciner. Efter dessa nio månader kommer ja själv inte kunna hålla mitt barn. Mina handleder orkar inte det. Jag klarar knapt av att hålla Albus som väger endast två kilo. Jag klarar knappt hålla mitt gudbarn Belle. Det är jätte jobbigt att tänka på. Men ja vet att det får komma med tiden. Just nu jobbar ja ständigt med min trötthet, som jag har både av medeciner och sjukdom. Jag säger själv att jag är kronisk trött. Om vi ska prata om nått annat. Jag skulle ju fixa det där. Men jag glömde tråd! Så måste se till att fixa det innan den åttånde. Jag fick min soffa igår!! Ja älskar den. Dock är den lite för mörk kanske. Sen är den redan full med katthår. Går inte miste på med tanke på att katterna, speciellt Mira älskar den. Ska se om ja inte kan få ihop de andra möblerna i helgen. Sen blir det stor städning på G med. Så allt blir fint. Städningen på jobbet gör mig galen! Jag börjar få panik över att det inte är fint hemma med tanke på hur mycket ja städar där med. Sedan blir det ingen MyDog heller. Väldigt tråkigt. Kanske att ja och Yasmin åker dit över dagen bara. Fy vad trött man är. Men nu är droppet klart. Så nu ska dem titta på fingret. Jag är 24 och ja ska bevisa för världen att ja kan leva trotts min sjukdom. Den ska inte förstöra mig. Håll dig stark. Var glad.