Nya vägen.

Så varför kan man inte sova?!

Sedan jag kom tillbaka ifrån England har jag inte kunnat sova. Max 6 h per natt. Jag vaknar halv fyra på vardagar och halv sex på helgerna. Detta funkar inte längre och jag börjar tekniskt sett gå in i väggen. Jag vägrar att gå till jobbet. Mina mediciner gör det inte bättre heller, och min kropp är i smärtor pga att den inte
får den sömn den behöver. Mina ögon e som uppblåsta badbollar.

Jag tänker väl lite för mycket.

• Parvel, hur det kommer bli med allt. Vad ja ska göra med han, hur kommer det gå? Om ja kommer hitta någon som vill ta hand om han när ja ska åka till Paris. och visst kunde han kosta lite mindre...
• På om jag verkligen gjorde rätt val med hunden. 
• På framtiden. Vad som kommer hända med allt. 
• På Min Underbara pojkvän som jag saknar så fruktansvärt mycket. 
• På flytten. 
• Men mest som ligger där i bakhuvudet är dessa vänner. Det kändes som jag blev sviken detta året. Så sjukt hårt. Men jag vet att det var oxå en del upp till mig själv. Att nu vara här i Hylte inte har några...känns förjävligt. Jag vet inte vad det är fel på mig. Men jag tror att barndomen från allt mobbade och inga vänner ens där, så har det tagit mycket stryk. Jag har jävligt svårt att lita på folk. Eller så litar ja på dem för mycket, ja vet inte. Jag är nog väldigt tråkig som person. Men visst när det händer om och om igen. Då vänner man har haft säger hur dålig man e, eller att man förlorar alla. Så känns det. Jag tror att jag tog en väldigt hård smäll detta året. Visst att jag själv valde att inte längre vara med en, för en massa saker. Så kändes det som att hela svansen följdes med. Det känns i magen. Jag trodde att jag hade fått bort det. Men jag tror att det aldrig kommer försvinna. Det som är positivt nu är att jag kommer ha två katter och en hund att tänka på. Hunden blir min räddning. Min lösning på allt problem. Min Parvel, som jag starkt har funderat att döpa om till Albus. Bara för att det är svårt att uttala Druzjok, och för att jag troligtvis inte kommer få ha Albus till mitt riktiga barn. Druzjok Albus Parvel ska ja döpa han till :) Lita på att han kommer bli förvirrad med alla dessa namn :P Men jag vet att det inte är bra att köpa en hund bara för att han ska bli min räddning på alla dess problem. Han blir ju det för Jake, för alla dessa andra människorna  för att ja inte kan sova och för jag själv tycker jävligt synd om mig själv just nu. Men jag hoppas att med hjälp av han, så hittar ja till livet igen. Fy, vad jag har saknat det där livet. Jag har saknat han. Det är de jag tror jag behöver. Han.