365 dagar

Ett år. Ett år, 12 månader, 365 dygn. Ett år. Jag hade nu tänkt att ändra om min blogg lite. Men denna gången behöver jag skriva av mig. Jag hade funderat ut vad ja skulle göra med mitt liv. Efter examens arbetet så hade jag funderat på mitt nya liv. Det var egentligen redan bestämt sedan förra året. Nu blir de ändrade planer. Nu vet ja inte. Allt pågrund av att ja jobbar åtta timmar. Var på att min lägenhet är för liten. Jag som ville ha dig. Jag som fastnade för dig. Jag tycker att de inte kommer bli rätt för dig så därför är ja hård mot mig själv. Men om ja läser master och sen högre. Så kommer ja inte bli klar på väldigt länge. Jag vill leva i nuet. Jag vill leva nu, men ja vet att ja måste se 15 år framåt också. Jag vill inte tänka. Men då vet ja redan svaret. NEJ. Jag får göra nått åt detta året istället för de drömmar jag har haft sedan barnsben. Eller så får jag bara göra så de går ihop. Skaffa större lägenhet, dagmatte och min utbildning som ja vill ha och strävar efter. Jag vill ha Bella. Den urbesöta rysk toy terrien. Men vad hon kostar spelar ingen roll för mig. Om ja ringer dit ikväll eller imon får man se. Man kan alltid ringa säga att man är intresserad och sen får fråga om man kan komma på ett besök. Var på att man måste åka dit. Jag vill att det ska vara bra kemi mellan hund och hundägare med. Men just nu vill jag bara ha större lägenhet. Jag vill inte att ett helt år ska gå till spillo. Ett år. Men det är bara ett år för s De. Stakars hunden. Det är jag som är egoistisk. Men innan ja e klar me skolan och allt så kanske man är runt 30. Då vill ja börja med min kariär. Då vill ja visa vem ja är. Jag vill flytta till mitt hus och börja bygga upp det liv som ja har drömt om. Nu så vet ja inte. Sitter här och trampar vatten. Viljan är så stor och hur glad jag var för att ja trodde de var möjligt. Jag vill så gärna bevisa och få min dröm sann. Jag vill vara glad. Inte känna att ett år går åt att sitta hemma och jobba hela tiden. Men ja vet att mina andra två hjärtan är hemma. Om en hund då tar deras plats är det inte rätt för dem. Det ska vara för båda, för alla. Inte för mig. Därför biter jag mig själv i tungan och tar det hårda straffet. Jag får leva mig utan dig och så går året hå. De 365 dagarna.