Fyy...jag gråter fortfarande. Jag såg nyss på sofias änglar. liten flcika där som hade Luekemi (cancer). Men jag trodde som alla andra hoppas på att visst ska den lilla flickan överleva. Men slutet av programmet sa dem det, att mitten av november så somnade hon in. Fy fan vad jag gråter. jag ska aldrig vara så egoistisk. Tänka först hur andra kan ha det.
Jag hade tänkt att skriva om Mira. Hennes ena öga e dåligt igen och om de inte blir bättre åker jag till veterinären slutet av veckan. Men ja för mig så är hon min bebis, hon betyder så sjukt mycket. Jag kommer sakna henne så mycket när jag åker till Öland. Tror jag saknar henne mer än min älskade pojkvän. Mira e en katt som har förändrat så mycket. Hon är alltid där hos mig. Just när är hon riktigt mamma kär. Känns som min alldeles egna bebis. Jag har inte haft ett större starkare band förut, på väldigt länge. Det har jag inte haft sen Marlo och Mickro gick bort och det måste vara sen 2006-2007. (saknar dem där grabbarna så mycket)
Mira ligger och myser med mamma, fast jake sover i sängen brevid mig så ska hon bara ligga med mig. :) Hon kommer alltid och trycker sitt huvud mot mig för att pussas. Älskar henne över så himla mycket. Både henne och Arez, men jag hade önskat att Arez inte hade varit så egoistisk. han kunde varit som Mira. Hon bryr sig alltid om andra först och tar sig själv sist. Hon är bland de finaste jag har. Hon är mitt allt! Nu ska jag fixa hennes öga, så hoppas ja de blir bra snart.
Nu en minut till Elsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar