Att blicka framåt, de e de som det handlar om idag. Jag vet egentligen inte vad ja ska säga. Men ja att de finns nått där de kan ja ju lova. Jag vet inte. Jag vet att jag blickar bakåt och önskar att man kunde vrida tiden tillbaka. På allt de där dumma. På hur jag ha varit och de som skett. Men min fråga kommer alltid upp i samma seckund, så va de bara jag? Jag vet som sagt inte längre, bör ja skita i allt och låta som inget har hänt eller ska jag bara vara där ja e nu. Men ja vill bara att alla ska veta, hur de egentligen var. Visst känner jag mig ensam och visst kan ja hålla med att de e jag. De e jag som får välja, men å andra siden varför ska ja börja nu? När de inte funkade innan. Känner mig så dum att bara hoppa in. Att få veta de nu allt de där, få mig att vilja spy. Jag har ont i magen bara för att tänka. Ska ja sluta tänka nu? Jag vill bara att allt va som förut, men hur jag än försöker tror jag inte, men ja hoppas. För mugg så e allt redan försent, men ja önskade att min hjärna kunde tänka lite lågiskt ibland.