Vad vänner är värda

Allt som surarr i huvudet är ordet- Vänner

Vänner vad är det och vad innebär det ordet.

Jag vill att det ska innebära att man ska vara där för en, man ska stötta en, man ska krama om en. Man ska kunna prata allt om, kunna berätta allt för. Jag vill att de ska vara mina bästa vänner. Jag vill bara få höra nått, få ett sms, ett telefon samtal. Säga, jag älskar dig.

Visst har det varit en jobbig vecka, om nu när jag ser tillbaka. 3 liter vin e slut..hur kunde det hända?!

Jag vet att jag har ställt till det, jag har vell varit oklar. Men ja om jag skcikar om ett sms efter sms, och jag inte får ett svar. Jag har varit mobbad, det är något som sitter in i ryggmärgen. Jag känner mig sviken, begragen. E det någon som lyssnar när jag skriker. Jag vill ha vänner. Varför känns det då att alla är borta. jag vet inte om det är jag som tänker så, men den helg som va, för att jag mådde så dåligt och mina vänner ville ha skoj, så ville dem inte tänka att deras helg skulle bli förstörd för att jag var så sjukt jävla negativ. Men jag behövde dem, jag behövde bara ett sms. Jag behövde inte höra att jag vill hellre vara med mina vänner. Jag behöver inte höra nu efteråt hur sjukt helvetes negativ jag är som person och andra och att jag inte kan lita på folk. Men hur ska jag kunna lita på folk? När det sker sånt här, hur ska hjag få deras förtroende. När jag ställer upp, försöker trösta, hitta på saker och hjälper till. Jag vill verkligen vara där, vara den bästa. Men ibland går det inte. Ibland får man ett bakslag och ibland måste man få vara den som blir tröstad. Jag vill bara att mina vänenr ska lyssna, vill bara att dem ska vara där. Vill bara att dem ska veta, att jag inest inne älskar dem. fast allt dumt jag har sagt eller gjort. För dem har betyt så sjukt mycket. Dem har ändrat på mig. Men jag vet att den depritionen jag har just nu e sjukt jobbig, och just nu är det dem jag behöver som mest. Någon att bara hålla om. Någon som jag vet kan lyssna där jag sitter och gråter. Så jag inte behöver vara själv. Jag vill, vill.

Jag vet och har nu försökt, men en själ som jag verkligen har bett för mina knän att få mig att resamig upp. Men jag förstår att den själen måste också tänka på sig själv, jag respekterar det. För jag vill inte känna att jag förstör för någon annan. Därför sitter jag själv. Jag vet att jag kan klara av det, jag har just nu så mycket plugg att det står upp i öronen. Men jag vet också att detta kan bli lidande för jag har magont, huvudvärk och sjukt trött om dagarna. Jag kan inte förlåta mig själv och jag kan inte tänka på något annat än dem. Dem som var mitt absoluta bästa jag har haft. Dem är mina små egna små ädelstenar, det är dem jag borde hålla i särket förvar. För vad händer när jag slutar skolan, inget, inget kommer ju finnas kvar då. Inget. Skulle vell egentligen plugga mer idag, men jag e faktiskt helt slut. Imon kommer jag inte hinna med så mycket heller. Få iväg någa mail förhoppningsvis. Men fy vad jag önskar att dem fanns hos mig ikväll. Jag som hade planerat tacos, glass med färsk annarnas och köpt nytt vin. Just nu skulle de vara värt allt jag har, just nu skulle det betyda allt för mig.