Något.

Jag ligger där i sängen, och önskar att tårarna som rinner längs kinderna kan fylla min skrikade gapande mun. För då kan det bli tyst.

Vad har jag gjort?!

Jag vet att jag inte skulle se, jag vet att jag inte skulle känna efter. Varför har man känslor. Skuldkänslor. Skuld..skuldkänslor.

Jag trodde det skulle börja kännas bra, just nu vill jag bara ligga sängen hala dagen imon. Inte se, inte känna, inte höra. Men livet blir inte så enkelt. jag trodde inte det skulle ta så här hårt, jag trodde inte något. Men det var något som blev så här stort. Det är något som känns i bröstet. Det är något som inte kommer försvinna, det är något, något stort.

Det känns som jag har hoppat ut från en klippa, det känns som jag ligger i vattnet och inte kan få luft. Det känns ovärkligt.

- Att jag var välkommen, javisst. Men istället att säga, varför kan du inte komma, vi vill. Men jag vet, jag vet att det är mitt fel. Mitt. bara mitt. Jag måste bara smälta allt. Det tar tid. gör ju så jävla ont. jag har förstört så mycket. Inte bara för mig själv. åå Vad jag är glad att mitt tagentbord är vatten särket, för fy, så här många tårar trodde jag inte man kunde fälla.

Så jag skulle inte se, skulle inte se på alla deras fulla glada minner. Deras asikten intryckt där i data skärmen. jag är här på andra sidan av den. och inte inne i eller med den. Men det är som det är. Svårt att komma till insikt.

Men den största frågan blir att hur jag ska kunna sova inatt. Hur ska det gå? Jag vet svaret. Tur att jag har en hel dvd samling, skulle ju användas till något. Men jag vet att jag måste komma till insikt. Om det nu är så som de säger, att det är den personen i min hjärna som talar. Det är den som bestämmer. Det är den som härskar över mig. Så vill jag plcoka ut den. Men ja just nu känns allt ändå redan försent. För jag kände mig inte välkommen dit, jag kände mig inte att jag hörde hemma där. För att det var den där som talade högt där uppe i höger hjärn halva. Det var han som talade hela helgen. Det är mitt hjärta som nu får ta smällen. Men ja dem säger att tiden lärker alla sår. Jag vet hur svårt det kan va, men det gör de. patetisk jag var idag på jobbet, jag jobbade och tänkte helt plöstligt, jag har just nu tjänat ihop 500 kr. Bara så där. Så varför unnade jag mig inte något. Nä, för stephanie älskar att straffa sig själv.