När jag kom hem idag från skolan. När jag hade en klump i magen efter att har suttit ensam under lunchen. Så hade jag en hel del post. Men också något stort kuvär. Först trodde jag någon ville lämna tillbaka något jag har haft hos mina vänner. Men när jag öppnade insåg jag att det var en choklad ask. Gulligt tänkte jag. Men inga mer ord. Två ord. ...med kärlek. Tankar slog runt i huvudet vem det kunde vara ifrån. Men fick snart reda på svaret. Blev glad att personen ville säga förlåt. Jag är glad att det skedde. samma veva skickade jag ett tillbaka, för nu vill jag inte bråka mer.
Jag har läst igenom min engelska läxa, kommit riktigt långt :) Men ja där var en historia om en flicka som har aneroxia. Hon har slutat äta för att hon inte tror på sig själv och att hon tror att inga vänner tycker om henne. jag kände igen mig ganska fort i historien. Sedan fick jag ju svaret. Man måste ju tro på sig själv först och inte visa tecken på att man inte vill ha vänner. Utan man ska göra tecken som ska visa att man ska ta vänner till sig. Tecken som kan börja smått och bli större med tiden. på så sätt så kan man få självförtroende igen. på så sätt kan man se att man inte är ensammast i världen. Men man måste själv ta det där första steget, så allt blir bra igen. Man kan inte gräva ner sig. Utan man måste försöka att ge tecken. För de tecken kan ge vänner, vänner för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar