Äntligen hemma. Nu ska jag snart börja städa, tänkte bara skriva några rager först. Själv vill jag bara ligga i sängen och sova, men när Mira började spy var det ju bara att gå upp och börja torka efter henne. Sen måste jag, MÅSTE börja plugga på allvaret nu. Det är bara en och en halv vecka till projektet ska in och inte långt till tentan ska skrivas. Gjorde en dugga igår om trettio arter. Nu är det bevisat att man kan få de dagen innan, plugga och ha fest på kvällen och ändå sätter alla dem. Ingen behövde göra om duggan. Själv som många andra fick jag alla rätt :) Stolt, och arterna sitter fortfarande i huvudet :) Happy for that. Men vet ju inte hur nytta ja får för det. Med tanke på att jag inte kommer kunna bli marin biolog, klarar inte av vatten helt enkelt. Men hur mysigt och härligt att hålla en sjöstjärna. Skulle ta med mig fem elelr sju hem nu, men ja vet inte rikigt om de hade överlevt så länge. Mira hade nog varit ganska nyfiken. :P
Jag har haft det jätte trevligt i Lysekil eller fiskebyskil. Jag börjar vända på mig nu, jag vill inte vara den där tråkiga gamla steff längre. Nu är hon borta. Och så börjar jag också se på killar igen. Ja den där föreläsningen om försurning var kanske inte så givande, jag funderade mer på han än om försurningen :P
Men jag har stört mig på en annan person. Jag blir själv så deprimerad för henne för hon gör stämningen så låg och man orkar inget när man ser henne. Jag har försökt, jag har gett henne allt. Men hon vill inte ge nått tillbaka, hon vill inte ens försöka att trycka upp sig själv mot ytan igen. Men alla vi tre har försökt att ge henne lyft så känns som hon bara sjunker djupare ner.
Jag blir bara irreterad varje gång jag prtar med henne, så nu kan jag inte umgås mer med henne. Tror dock det också kommer sabba skriskoåkningen för skriskorna e hos henne...
Men hon har knappt ätit på en hel vecka, hon åt lite bröd på freda kväll. Fick ont i magen, det förstår jag. Men nu vågar hon inte äta. För hon kommer få upp det och inte klarar av det. Just nu vill jag att hon bara ska in på sjukhus, psykolog eller liknande. De kanske kan hjälpa henne bättre än vi. Hon måste veta att livet måste gå vidare och katten finns alltid kvar i henne. Hon måste klära sig att kunna älska igen, kunna älska nya djur, människor. För just känns det som att hon bara tänker på sig själv. Detta aksnke inte ska komma ut, men föräldrarna vill skaffa ny katt, för den andra mår dåligt. Men det vägarar hon, för hon tycker det är för tidigt. Men ja man måste tänka på andra med. Det blir enkalre då också. Visst lider ja med henne hur hon mår, men det var en katt, det komemr komma feler, en till och en till. Man ska ju inte skaffa djur om man inte vet vad som kan hända. Visst kommer jag gråta förjäves när Mira eller Arez dör. Men jag kommer kunna skaffa en ny och jag kommer veta att det haft det bästa i livet och att jag har älskat dem till döden. Men är glad att hon ska hem till sina föräldrar.
Nä, jag ska inte gräva mig ner i andras liv. Då blir man själv så nere. Nu skulle jsg se om jag hittar dammsugare och tvätten bakom allt..:P Städa var det ja. och ajg är glad att vara hemma igen. För några veckor. Sen ska vi iväg till kalmar. :)
och sen så fick ja reda på igår av en kompis att det var en kille som inte kunde sälja sina fem kattungar så han skulle avliva dem. Det är sjukt. Men jag hoppas det inte är försent och man kan rädda någon.
Dessa små djur. Nu buffrar Mira med mitt huvud så det är nog singnalen att fixa henen lilla låda. bay bay.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar