Back in old time

Sitter där igen, hur kan jag sätta tillbaka mig i samma lilla fläck hela tiden. Kämpar för att komma där ifrån. Men det är så sjukt svårt, jag vet inte vad som ska dra mig där ifrån nu. Just denna gång gick det väl lite för långt. Kan man ju lugnt säga. Men ja det känns ändå bättre på något sätt. Skönt. Men jag känner nått konstigt inom mig, men ja de e ju samma känsla som innan. Hur ska jag få bort den. Har tänkt på att se på framtiden, jag har försökt hitta på nya saker. Jag håller mig sysselsatt hela tiden. Men det värkar inte funka ändå. Jag försöker. Det jag måste ha i huvudet att det är mitt liv jag lever nu och ingen annans. Jag ska se till att jag får det bästa livet och de som jag vill ha. Varför ska jag gå in i nått jag egentligen vill vänta med. Det är det som blir spännande senare. Det är de jag får vänta på. Just nu så springer jag, åker skridskor, lajvar, är med vänner, katter, festar och framför allt pluggar. När plugget är över, då är då jag ska ta tag i är mitt liv. Jag ska fixa detta!! Då börjar ju allt spännande äventyr egentligen. Det är då allt sätter fart, allt det jag har kämpat för. Så varför ska jag gå in i någon annans liv? När man har ett eget! Det är jag som ska fylla det med äventyr.

Jag åkte till jobbet idag, första gången på väligt länge. Men nu när jag kommer hem så får jag den där konstiga känslan som kommer efter varje gång, varje dag jag har jobbat där innan. Vill inte ha det så. Känna att varje dag så börjar samma visa om igen, upp åka till jobbet, jobba, hem, äta och sova. Så börjar allt om och om igen. Vad är det för liv?

Elly ringde nyss, ska med henne och grilla imon. Medan mamma e hos mormor. Hon har blivit väldigt dålig, de undrar om hon ska ens åka in till sjukhuset. Jag klarar inte av att hon ska gå bort nu också. Inte så kort tid efter morfar. Vill inte :( men jag vet att det inte är lång tid kvar. Jag vågar inte ens träffa henen, hur sjukt är inte det. Jag vet hur dåligt jag kommer må då, vill inte ha de så. Vill inte känna mer konstiga känslor. Så stänger allt inom mig istället. Som en hård klump. Där alla andra hårda klumpar finns. Men jag önskar av hela mitt hjärta att detta kommer bli bra ändå, snälla!!