Åland-postens ö

Att dagen upp kändes som en evighet det visste jag redan. Det hela började med att jag vakande klockan halv sex av Mira som ville gosa och sen kunde jag inte somna om. Gick upp en timme senare och bestämnde mig för att springa. Jag sprang den rundan som jag alltid har gjort innan i de tre år jag nu har bott i min lägenhet. Men det var nu första gången jag klarde av att springa hela rundan. Jag var så stolt, kändes spom jag kunde springa samma runda igen efteråt.

In till stan och lämnade av katterna hos Nathalie som med glädje tog emot dem. Mina förväntningar på hur dem skulle reagera blev lite som en överraskning. Till slut fick jag springa bort mot tåget efter sakt hej då. Resan dit kan jag nog skriva som en stor lång berättelse. Resan till göteborg gick bra, växlade in pengar och bytade tåg och trodde hela tiden att jag hamnat fel men efter en och en halv timma och röster av noll åttor så visste jag att jag var rätt. När jag väntligen kom fram till stockholm så fick jag som ett slag i ansiktet. Vad var detta??!! Alla dessa människor, va skulle dem? De spang som vilda höns i en hönsgård. Fram och tillbaka. Jag föllde flocken av människor och till slut av ett under kom jag till bussterminalen. Vid denna stund hade min mobil också dött av min förfäran och alla samtal jag ville ringa innan resan till Åland. Steg på bussen jätte kissenödig, hade inte tänk betala tio kr för att gå på toa. Men de fick jag sota för. För på bussen när jag jag hade gått på den äckligaste toan där så funkade ju inte spol knappen. Förbannat!!!

Vid åtta på kvällen steg jag på båten och där vad Kaj och väntade. Han visade mig runt båten och satte sen oss på ett av alla dessa matställen dem hade där. Jag älskade dess bord som var "sjökartor". Var hemma i äppelträgården vid halv tolv som beräknat. Precis när jag steg iland så visade han mig posthuset, ett mkt gammalt. Detta har jag nu tyckt förfölja mig runt om på Åland.

Nu har jag sätt hela Åland eller stora delar av det iallfall. Jag älskar, då säger kjag älskar dess vackra miljö. Att den kan följa en in i hjärtat så djupt e helt troligt. Dem har mkt sten och berg och klippor överallt. Tall är det trädslag som syns vad än man går. Vatten som kantras runt hela ön är också helt underbart. Alla dessa gammla hus som finns överallt har så stor charm. dess historia lever ju vidare och alla dessa små kvarnar som man kan hitta lite var stans är också fint på sitt sätt. Jag har dock inte sett så mkt insekter men vackra fjärilar finns det gott om :) och hur många fina fåglar som helst också.

I lördags så åkte vi balnd annat till hans föräldrar TVÅ gånger ocyh jag var ju sjukt narvös båda gångerna. Men sluatde bra, jag tyckte verkligen om han pappa som jag aldrig kommer sluta att förvånas över. Att göra sånna saker i trä det är helt otroligt!! och också att dem har en av de vackraste platserna på Åland går ju inte heller att missa. Skulle vara helt underbart att ha ett hus så.

Idag så tror jag bland annat att jag har gott upp till en mil. Dumma mig som ska vara envis och inte gå samma väg tillbaka. Skulle upp till Ålands högsta punkt, jätte fint naturligtvis och sen fick jag för mig att jag ville se en grotta med. Så efter 40 min och en stor sten klippa som vi då trodde va grottan så vände vi om. Men ja som sakt ville inte gå samma väg utan tyckte att denna var lika bra...mer än tre timmar var vi ute och gick. Mina ben värker nog fortfarnde, men skönt var det ändå.

Nu ska jag ivänta morrondagen och de hemska när jag kommer till stockholm igen. Håller tummarna att jag hittar rätt tåg.