Hej eller ja gokväll, klockan är halv nio på kvällen och jag borde vell sova redan nu. Är riktigt trött, men tror inte att jag kommer få sova nått i natt heller. Denna gång vill ja inte ägna några ord till killar som är idioter eller fåniga läxor som tynger axlarna. Utan jag vill ge denna stund till min kära Morfar.
Morfar gick bort igår vid två tiden och jag som alla andra saknar han så. Nu känns allt så tomt, man kan inte fatta att de är sant. Men när man vet att mormor är där själv och morfar inte sitter i sin stol så skär de i hjärtat. Ingen som kommer säga att fåglarna ska matas eller säga att värmen ska höjas. Men ja de kommer vi ändå att göra. Han kommer fortfarande sitta där i sin stol, med sin pipa i ena handen och se ut genom fönstret på sina vackra blommor.
Men ja nu är det minen, och det är minen som ska minas. Det är vi som ska berätta om han vidare och han kommer alltid att följa oss i våra hjärtan. Han var en godhjärtad och så omtänksam.
Nu kommer mitt hjärta att flyga upp till honom också. Jag är glad att jag ändå fick säga hej då och att vi var så många som fick göra det. Det kändes så mycket skönare.
Det var faktiskt väldigt konstigt, natten innan drömnde jag att vi alla (familjen) satt runt ett bord och grät. Sen vaknade jag och hade tårar i ögonen...efter de kunde jag inte somna om.
Men ja till minne av dig, Sigurd Benjaminsson, vi älskar dig så!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar