söndag 22 augusti 2010

Det är så fint, allt är perfekt. Solen skinnr in igenom fönstret och jag har ett stort leende på läpparna. Jag mår så bra allt är så bra. Jag ser mig om kring och känner mig så lätt så fri. Jag kanske ska ta en tur i skogen eller en vända till någon underbar plats. Nu kan jag göra allt, för allt är så perfekt. Men plöstligt blir allt mörkt, vad tog ljuset vägen, mitt leende på läpparna är borta och jag har ett papper i handen. Där på står ett stort U. jag klarade det inte, inget, inte ens tentan eller duggan. Allt är bara så mörkt, svart, kol svart. Jag blir rädd. Vad ska hända nu. Nu kan jag inte komma in där jag vill, kan inte läsa min utbildning. och ja vad är alla, jag är här helt ensa, det finns ingen här, tillochmed katterna är borta.

Ja, just nu känner jag mig så här. Det har jag gjort hela veckan. Jag har mått så himla dåligt. Vill ha et bra nu, vill att solen ska skinna igen och jag vill ha ett leende på läpparna igen. Jag försökte förklara för mamma hur jag kände. Hon säger att jag inte alls har några problem här i världen att oro mig för. och att jag bara är sönder stressad och utbrännd. Jo det kan jag vell hålla med om. Jag tycker bara att allt faller sönder nu. allt jag har kämpat för är sönder.

Duggan jag har jobbat med så himla hårt, gick jätte dåligt. jag vet inte vad de är med mig. Min hjärna är så himla dum. Nä nu ska jag se till att det inte blir lika dant på tentan som kommer. Jagska ta min tid, gå på toa och andas hela tiden. jag vill inte förstöra så mkt igen. jag har mått jätte dåligt för att de gick så dåligt på duggan, att jag inte ens kan se skillnad på en padda och en padda och en kricka och en bläsand. såå arg på mig själv. Jag ville vissa hur mycket jag har övat hur mycket jag har pluggat. Men jag är så upphetsad när jag skriver att jag skriver ner de så fort och glömmer av att gå igenom de allt en gång till. Fast jag lovar mig själv det flera gånger. Ja nu får ja stå mitt kast. Blir såå arg bara. Men ja jag vet inerst inne hur mycket jag igentligen kan. Kanske få säga stopp snart och säga till lärare att jag vill ha ett annat del av tanta grej så jag kan klara det bättre. Klarar inte av det så här. Var sämst när man har pluggat som en galning. Men jag måste få upp mitt självförtroende och se att jag är bra att jag verkligen kan det ändå.
Nu i veckan igen sätts allt ännu på prov och jag får se om jag kan klara av det igen. eller om jag gör samma misstag igen. Läs igenom och igen, igen och igen!!!

Nu är det knappt en vecka kvar vi ska åka iväg till turkiet och ja. Jag har bråkat med yasmin igår. Blev arg, jag försöker säga till henne att jag inte tål hennes skämt. Hur ska vi nu klara hos i turkiet. Jag vill göra så mycket där och hon vill inte följa med. Så synd. men ja jag får vell undersöka själv då. allting själv. vill bara att hon ska inse hur mycket jag bry ig om henne och hur mycket jag älskar henne. Men ja tror hon inte förstår det. Jag hade det jätte tufft i veckan då jag saknade henne så. men ja veckan som kommer nu tänker jag bara försöka tänka på mig själv. jag måste det för att få upp mig över ytan igen. Så något blir bra. Jag kan inte hålla på så här. det funkar inte.

Så jag måste bort från min fantasi och se verkligheten och ta itu med den. Jag får glömma den dumma dåliga duggan och tänka att jag gjorde så gått jag kunde och nu istället tänka på tentan. Som jag har på freda, hr den nu ska gå. Nä jag får fortsätta plugga på den nu. Men ja ska försöka ta de lite lungnare. Ja det kan ja iallafall efter den, då på freda blir allt så skönt. Då kan ja förhoppningsvis andas ut. och le igen, då kaske solen har kommit tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar